För någon vecka sedan var det någon som undrade om jag har ADHD. Jag svarade "Nej" och då fick jag svaret (Eller frågan, snarare): "Ok, så du är normal?"

Det har fått mig att fundera en hel del, vad menar den här personen med "normal"? Finns det något som är normalt? 

Det finns förmodligen många hustru-/mansmisshandlare som anser att det är helt OK att ge frun/mannen stryk bara för att de gjort något "fel".

Det finns personer som tycker det är helt normalt att pröjsa 50.000:- för en väska, vilket jag tycker är helt vansinnigt. (Visst, förra exemplet är också helt vansinnigt.)

 

Och egentligen, det här med diagnoser... det diagnostiseras hej vilt nu för tiden (Det är förvisso bara min uppfattning, så har jag fel, well, då är det så), så egentligen kanske det är normalt att ha en diagnos?

 

Vad jag försöker säga är, det som är normalt för mig kan vara helt onormalt för någon annan, det ligger ju helt i betraktarens/personens ögon.

Länge sedan jag skrev här nu... vet inte riktigt varför, det känns som mitt liv står på PAUS, det händer ingenting.

 

Musiken håller mig uppe, men annars... hur ska jag lösa detta? Jag vet inte... och just nu orkar jag inte fundera på det heller.

 

Har fixat 2 nya tröjor och en ny gaddning... men jag känner ändå ingenting...