Nu blev jag sugen på att fotografera, men det går inget vidare, eftersom jag glömde min kamera hemma... och kameran på min mobil är inte mycket att hänga i granen, direkt... blir så satans suddigt...
Funderar över vad jag ska hitta på den sista april, har ingen aning, faktiskt... men det löser sig alltid, är ju med mr K, så bara det är ju ett stort plus ;)

Önskar jag visste vart jag egentligen ville bo, men jag är osäker... många saker lockar... eller ställen menar jag... så förvirrad och så... obeslutsam, är det rätt ord, tro?

Idag for jag neröver och det var helt otroligt vad folk är tokiga... jag skulle köra om en pickup, och när jag är jämsides med den, så ökar den farten! Blev något irriterad...
När jag kom fram efter ett antal mil med skitväder (regn, regn, regn och mera regn) så ringer jag mr K och talar om att jag står på en parkering. Han blir egentligen inte speciellt förvånad, förrän jag talar om vilken parkering jag står på.
Jag ber honom komma ut och hjälpa mig bära, men han kommer inte ut, utan skickar ut sin bror (som inte ens har ett par skor på sig...) som får hjälpa mig bära. (Han fick inte mycket för det heller, jag snattade två godisar från hans skål med godis haha)
När mr J (mr K's bror) går hem till sig, så frågar mr K om jag hade min dator med mig.
"Joo, den ska stå i hallen..." svarar jag.
Mr K går ut i hallen och letar efter den, men nej, den är inte där. Han går ut till bilen och tittar efter den, och mycket riktigt, den står precis där jag ställde den, lutad mot mitt ena bakhjul.

Idag skulle jag egentligen haft ett möte med min handläggare och min jobbcoach, men den sistnämnda var tydligen sjuk, så det blev ingenting av med det...
Det känns fortfarande som att så fort jag tar ett steg framåt, så får jag lika raskt gå femton kliv tillbaka.. eller som någon drar undan mattan under mina fötter så jag faller... och den här gången har jag fallit ovanligt hårt...

Är så förbannat trött på att hela tiden få lov att byta personer att prata med, det gör bara att jag inte litar på någon alls. Varför ska jag göra det? När jag väl försöker förklara, så slutar det bara med att personen i fråga som jag får förtroende för, slutar. Så det verkar inte vara någon idé att känna förtroende för någon (nu syftar jag på folk inom exempelvis psyk), för det ger mig bara en stor käftsmäll tillbaka.

Det känns mest som att så fort jag försöker förklara hur fan det står till, så känns det som att de ser på mig med en medlidsam blick och hur de mer eller mindre vill klappa mig på huvudet, ungefär som att:
"Lilla vän, du bara tror att allt är helt värdelöst, men det är det inte."
Som om jag vore fem år. Men nej, jag är inte fem, jag är faktiskt vuxen, och jag tycker att de ska behandla mig som en sådan, inte som en fullblodsidiot.
Visst, jag mår pyskiskt jävla dåligt, men det är ingen satans ursäkt för att behandla mig som om jag vore en idiot, eller en ursäkt för att de ska glömma boka läkartider, eller glömma meddela mig om att möten ställts in.
För ursäkten "Det är så rörigt på psyk, det är därför det blir som det blir" köper jag inte. För jag känner inte till något annat ställe som kan skylla på att "de har lite rörigt" för att göra ett dåligt jobb. Hade en målare (till exempel) sagt så, så hade den personen fått se sig om efter ett annat jobb jävligt snabbt. Men det är tydligen skillnad om jag är psykpatient, för då är jag tydligen inte viktig.

Just när jag trodde att allt skulle bli bättre, så inser jag hur jävla fel jag hade... så fort jag tar ett litet steg framåt, så får jag ta femton jättekliv bakåt.
Satt och läste innan praktiken, då jag får ett SMS av min jobbcoach, som talar om att "unga till arbete" läggs ner/läggs på is.
Vilket innebär, att jag kommer få en ny jobbcoach. En som jag inte ens tycker om. Varför i helvete ska jag hela tiden få lov att anpassa mig till nya människor? Nya läkare, nya "samtalspersoner", nya jobbcoacher...
Så fort jag får någon som jag tycker om, nej nej, då ska vi genast byta ut den personen!
Jag är helt jävla knäckt och inser att jag inte kan sjunka så mycket djupare än såhär...

Liten "glad" nyhet... fick nya skosnören till mina skor, så nu är de ännu snyggare än innan...

Har fått en ny favoritserie, Alcatraz... fast vissa saker verkar inte helt genomtänkta i den serien... till exempel i avsnitt tre, så är det en fånge från 1963 som kräver att polisen som ska gripa honom, ska slänga iväg sina bilnycklar och sin telefon...
Jag menar, 1963 var mobilen inte ens uppfunnen, så hur fasen kunde han veta att hon hade en mobil på sig? Gick han en snabbkurs i teknologi samtidigt som han hade en gisslan med sig eller?
Samma sak i första avsnittet, Jack Sylvane verkar inte alls förvånad över all teknologi som finns...

Skulle faktiskt vilja åka till San Francisco för att besöka Alcatraz... Hmm, de flesta skulle nog vilja kolla in andra saker i USA... inte jag, nej nej, jag vill bara åka dit för att kolla in Alcatraz... hm, strange kanske... nåja...

Just nu är jag förbannat trött... och vid lunch idag var jag mest det förstnämnda (förbannad alltså).
Eller ja, egentligen var jag inte förbannad, mest irriterad... så nu får jag lov att känna mig äckligt stressad eftersom anledningen till att jag blev irriterad var för att min telefon ringde vid 11.30.
Jaha, min skötare. Hade lust att bara lägga på luren. Personen i fråga blev ju sjuk sist, och hade inte ens ork att meddela mig om detta, så då åkte jag alltså över 7 mil tur och retur helt i onödan... Hade det däremot varit jag som varit sjuk utan att meddela detta, så hade jag fått lov att pröjsa 300 spänn!
Borde vara tvärtom också... så fort de inte meddelar så får patienten betalt... fast i och för sig, då skulle väl psyk gå i konkurs, hoho...
Nåja, hur som helst, anledningen till att jag är stressad är för att jag ska vara hos skötaren 9.00, vilket innebär att jag måste hinna packa och göra massa annat innan det... det bäddar fanemig för katastrof...
Min skötare ville tydligen inte att vi skulla ha mötet längre fram, eftersom jag då skulle vara utan kontaktperson så länge... men i detta fall klarade jag mig fan så mycket bättre utan denna kontaktperson... litar inte ett dyft på personen i fråga...

Idag blev jag äntligen färdig med att sortera alla däcken på praktiken... så satans skönt... var rätt lugnt idag, behövde inte göra så mycket förutom att sortera däcken och dammsuga...
Den där dammsugaren jag använde, satan så den lät! Det hade inte varit helt fel att ha hörselskydd... fick lov att stänga av den så fort det kom in en kund i butiken, för annars hade kunden fått lov att skrika sig hes för att göra sig förstådd...

Har även bakat muffins idag... de blev riktigt bra, faktiskt... ugnen här hemma gör lite som den vill... jag får lov att ställa in högre gradtal än vad det "står" på ugnen, annars är risken stor att det tar fan så mycket längre tid än vad egentligen ska behöva göra...
Men idag blev mina muffins riktigt fina och goda! :D

Hade möte med min jobbcoach och min handläggare idag, var lite jobbigt... de höll inte riktigt med mig när jag sa att jag tycker att de som är psykpatienter inte är värda ett jävla dugg. Det är i alla fall så jag känner det, eftersom jag blir behandlad som trash... och då blir jag ju så förbannat motiverad till att lita på deras ord.
Nej, skulle inte tro det.
Det känns verkligen som att "Nej, du är bara psykpatient, varför ska vi hjälpa dig?"
Jag har väl lika mycket rätt till vård, stöd och hjälp som någon som råkat ut för en olycka eller misshandel, till exempel. Men uppenbarligen är det inte så.

Ska ha ett möte igen omen vecka, ungefär, då vi ska prata om aktivitetsersättning... och det kommer ta ett jävla tag det också... men, jag är van att vänta... har fortfarande inte hört ett jävla pip från HAB än, och det är nu snart 11 månader som det skickades iväg en remiss...

Jag kom att tänka på en sak när jag satt i bilen på väg till biblioteket för att låna fler böcker (de jag lånat hade jag läst ut, är egentligen rätt sjukt, har läst ut 9 böcker under loppet av en vecka), och eftersom jag inte kan köra bil utan musik (får frispel utan, tycker inte om att åka/köra bil utan musik), så hade jag en skiva i bilen. En ny, bara tre dagar gammal.
Nåja, hur som helst, det var i alla fall Mimikry's nyaste skiva, och då låten Erövringen av apornas planet började spelas, så slog det mig, precis som några gånger förut, att på varenda skiva jag har med Mimikry, så har de någon låt med "Apornas planet tema" eller vad man ska kalla det.
Albumet Visar vägen: Apornas planet
Albumet Kryptonit: Bortom apornas planet
Albumet Alderland: Flykten från apornas planet
Albumet Monster: Erövringen av apornas planet

Förstår ni vad jag menar? Tycker det är lite lustigt, det är som ett genomgående tema...

Just nu är jag så trött så jag knappt vet vad jag heter... var på spinning idag, efter 2 veckors (har jag för mig...) uppehåll... så, därför är jag något sliten...
Blev inget tittande på nyckeln till frihet idag, får nog göra det imorgon, om jag hinner... ska även klämma in lite bakning och städning där emellan... plus ringa samtal... nåja, inte mycket att göra åt saken...
Får väl se om jag tar mig ur sängen imorgon... O.o

Häromdagen har min kära dator börjat med en ny ovana... så fort jag skriver något (överhuvudtaget) så ploppar en svart textremsa fram "Tryck ESC för att lämna helskärmsläget"... vilket jävla snille, jag har inte ens helskärmsläge på...
Nu ger jag upp för idag, ska försöka lista ut vad jag ska baka imorgon, så god natt.

Jaha, dagen började inte direkt bra... kände mig stressad som satan eftersom jag skulle till min skötare klockan 10.00, så jag fick lov att hinna med en massa saker innan jag skulle fara iväg dit...
När jag kommer dit, och ska anmäla mig i receptionen, så upplyser receptionisten mig om att:
"Nej, h*n är sjuk. Har du inte meddelats om det?"
Varför i helvete skulle jag vara här i så fall? För att jag tycker omgivningen är så otroligt snygg eller?
Sedan frågade receptionisten om min skötare ringt mig (nej) eller lämnat meddelande på mitt mobilsvar (nej).
Är så jävla trött på att de fanemig inte orkar sköta sina jävla jobb... hade det varit en elektriker så hade han/hon fått se sig om efter ett annat jobb fortare än vad en katt jagar ifatt en råtta, men de på psyk kan göra hur fan de vill utan att något händer... fan så less jag blir...

Har även sorterat däck på praktiken halva dagen (från 13.00-17.00), så är helt slut i armarna, de väger inte som fjädrar direkt... och fick springa upp och ner för trappor maaaassor av gånger och även bära däck... var helt slut och hungrig som satan när jag kom hem...

Imorgon ska jag nog titta på en av mina absoluta favoritfilmer, Nyckeln till frihet, vet inte hur många gånger jag sett den, men kan fortfarande en hel del repliker utantill... jag och miss E kollade på den en hel del för några år sedan... A great, great, great movie!

Hade praktik idag, har mått apa hela dagen, vet dock inte varför...
Var helt slut, så jag slocknade(!) på soffan klockan halv tio i morse... hade även lite halvpanik eftersom jag trodde jag skulle träffa min skötare idag klockan 10.00, men som tur var så var det imorgon, inte idag.

Har ständig ångest och inser att jag egentligen borde ge fan i vissa saker... men har lite svårt att låta bli ibland, tyvärr...

Så satans svag, ständigt trött och mår ständigt dåligt... why oh why...

Idag blev det påskmiddag med min bror, min svägerska och mina brorsöner. Massa trevligt prat och massa god mat...
Men känns som jag ätit lite för mycket, känner mig lagom uppsvälld och vidrig... och imorgon ska jag + mor & far iväg för att fira min svägerska, så kommer bli ännu mer ätande, med resultatet av att jag kommer känna mig ännu mer uppsvälld och vidrig... hell...
Men det är väl sådant jag får ta när det är påsk...

Idag blev det bakande som stod på schemat. Det blev en passionsfruktscheesecake... god var den också, vill jag lova! :)
Fick äntligen tag i passionsfrukten idag, dock inte på Ica Maxi, utan på "vanliga" Ica... fick lov att fråga någon som jobbade där var de var, eftersom jag letat mig fördärvad utan att hitta dem.
Hon jag frågade, upplyste surt att:
"De står vid vindruvorna."
Hon verkade ju verkligen vara serviceinriktad, får jag ju lov att säga...

När jag kom hem, så började jag och mamma med cheesecaken, det blev många vändor för den in i frysen... och först kunde vi inte förstå varför själva "glassyren" blev så satans lös... var inte så konstigt, eftersom vi glömt ha i äggvitorna... nåja, den blev både god och bra :)

Jahapp, då var det alltså påsk...
För två dagar sedan hade jag praktik, och jag höll på att prismärka varor och även sopa golvet, då en man kom in och pratade med chefen. Han pratade lite med mig också, frågade om jag gick i skolan.
"Nej, det är jag för gammal för..." svarade jag och log lite.
"Jaså? Hur gammal är du då?"
"25..."
"Du ser verkligen inte ut att vara 25!"
Så för den komplimangen var det bara att tacka och ta emot... :) (Kan ju säga att jag även får lov att visa legg för att köpa energidrycker... O.o)

Igår var jag iväg till biblioteket innan praktiken, skulle lämna tillbaka några böcker jag läst ut, samt låna några nya. Jag var inne i rondellen, och håller fanemig på att få en satans skåpbil i passagerardörren, eftersom personen i fråga som körde den inte uppmärksammat att jag kom. Vad hade den personen ögonen till, egentligen?
Samma sak hände idag, fast då var det en korsning, då ännu en skåpbil kör rätt ut i vägen utan att se sig för, vilket gjorde mig ganska irriterad, i och med att den personen hade väjningsplikt...

Och ikväll skulle jag iväg för att jaga passionsfrukt. For till Ica Maxi och letade som en galning, men nej, inte en ynka passionsfrukt i sikte, så får skaffa det imorgon istället.
När jag var på väg hem från Ica Maxi, så blir jag omkörd av någon som måste haft inåt helvete bråttom, med tanke på att personen (vet inte om det var en tjej eller kille) körde om alldeles innan en trafikdelare...

Just nu har jag ett ton grus i ögonen, känns det som... vet inte riktigt varför dock...
Mår inte så bra (ovanligt...), har ständigt dåligt samvete och mår allmänt värdo. Känns som jag är skyldig till en massa saker jag egentligen inte kan rå för... jag önskar att jag hade en hårddisk, som jag kunde markera allt skit (t ex ångesten, dåliga måendet, självhatet osv) och dra till papperskorgen, för att sedan trycka på den stora knappen DELETE... det skulle vara hur bra som helst, då skulle jag ju slippa skiten...
Jag vill inte ha det så här längre...

Då var det dags igen då. Den här dagen har gått sjukt fort, försvunnit i Ferrarifart, har ingen aning om vart fasen dagen tog vägen.
Blev praktik idag, nya tider, 13.00-17.00. Tycker nog bättre om att ha det så, vet inte riktigt varför, men det känns bättre, på något vis...
Fick även träffa miss E, som jag inte träffat på år och dar, så det var trevligt. Jag skulle försöka få luft i hennes däck, det gick... sådär... men fick till det skapligt tillslut, i alla fall.
Är fortfarande sjukt trött, så ska väl sova strax, tror jag.
Imorgon är det bakning och mer praktik som står på schemat, får se om något annat oväntat händer :)

Just nu känner jag mig helt slut, skulle tro att jag kommer att däcka i vilken sekund som helst... har dessutom lite feber, inte mycket dock, ska se hur det står still på feberfronten i morgon, så får vi se om jag kan fara iväg på praktiken... börjar dock inte förrän klockan 13.00, så har ett tag på mig att få ner febern.
Sedan var mr L här ungefär halva dagen, vi spelade memory (han, jag och min kusins yngsta son som var förbi en liten stund) och mr L vann.
Sedan lämnade jag och mamma tillbaka mr L, eftersom min bror och min "svägerska" kommit hem igen. Det var kallt som satan ute, minusgrader, trots att solen sken.
Jag vill ha sommar och sol nu, inte blåst och MINUSGRADER som det är just nu...