Inte så mycket träningsvärk idag, faktiskt... trodde inte jag skulle ta mig ur sängen, men det gjorde jag... får väl ta i mer nästa vecka då :D
Det bästa med att träna (när jag går på boxning eller spinning t ex), så sover jag alltid som en klubbad gris... mammas förslag var att jag skulle gå på spinning tre dagar i veckan så jag får sova... men det vet jag inte om jag pallar... Nåja, fick i alla fall sova i natt... alltid något.

For neröver idag, efter praktiken... var inte allt för illa, inte så mycket trafik... dock hade jag samma problem som sist, nämligen: skitig ruta.
Så, fick slänga snö på rutan efter ett tag, eftersom jag inte fick bort smutsen med spolarvätska... och eftersom jag inte har hur mycket spolarvätska som helst i min bil, så vill jag spara på den... och den blir ju fanemig bara mer skitig om jag hivar på spolarvätska, eftersom den redan är skitig...

Förra veckan försökte min kära mor övertala mig att gå på spinning... vilket hon faktiskt lyckades med... var med på ett helt pass (50 min), utan att avlida...
Var inte så jobbigt som jag trodde, var helt övertygad om att det skulle vara mycket värre än vad det faktiskt var...
Men nu ska jag sova, är helt slut i kroppen, skulle inte förvåna mig om jag har träningsvärk imorgon (inte allt för kul, eftersom jag ska köra bil, 22 mil.), men då får den väl komma då, har i alla fall renbäddad säng.

Idag skulle jag baka muffins (igen). Blev samma recept som sist, eftersom de blev så förbannat saftiga, fastän de stått framme i två dagar. Vissa muffins har ju en tendens att bli förbannat torra om de står framme, men inte dessa.
Så, gjorde muffinsen på det receptet, men frostingen gjorde jag på samma sätt som med mina grisar... med en liten skillnad. Frostingen blev inte så förbannat rinnig som sist... vilket inte var så konstigt, eftersom jag tog strösocker förra gången, när det skulle vara florsocker... Nåja, nu vet jag i alla fall det till nästa gång...

Idag blev det barnpassning, bakande och, precis som jag misstänkte, en jävla ångestfylld dag jag helst sluppit. Som vanligt kommer det jävla helvetet utan att informera mig, den bara slår till som en satans käftsmäll, sedan ska jag försöka hålla ihop, inte bryta ihop eller någonting sådant...
Är så jävla trött... jag är trött på denna ångest, på mitt mående som är helt fucked up, på ensamheten som äter upp mig, den har jag haft med mig i många, många år nu, och jag vet inte hur jag ska ta mig ur den, egentligen...

Jag vet inte när jag började känna mig så förbannat ensam, men ensamheten har tuggit på mig sedan jag var elva år. Minst.
Så, det är lite väl mycket att kriga mot samtidigt... blodbegäret, trasigheten, ensamheten, ångesten... 

Jag försöker jaga bort ångesten genom att skriva, baka, läsa eller lyssna på musik, men ingenting hjälper, den vibrerar som elchocker genom hela kroppen, den släpper aldrig taget, den är ständigt närvarande och vägrar lämna mig ifred...

Tar det aldrig slut?

Inatt drömde jag en mardröm, skulle jag nog kalla det... eller ja, en otäck en i alla fall.
Av någon anledning hade jag börjat langa knark (Don't ask me why...), och när jag lämnat grejerna till killen som ska ha dem, så får jag en sedelbunt av honom.
När jag kliver ut ur stugan, en liten faluröd sådan, och går mot min bil, så hittar jag den först inte, men upptäcker den snabbt, precis lika snabbt som jag upptäcker den svartklädda polisen med en AK4 hårt hållen i händerna.
Vad gör jag? Jo, min första tanke är att slänga iväg sedelbunten jag fått, men ger fan i det, eftersom sedelbunten är lika tjock som en tegelsten, så jag öppnar dörren på min bil, slänger mig in och gör en rivstart därifrån.
Var polisen med AK4:an tog vägen, har jag ingen aning om...

Den andra drömmen som jag drömde, var för ungefär 3-4 dagar sedan. Mr K var hemma hos mig och han friade. I handen håller han en ask med en förlovningsring, och jag lovar, den ringen var fanemig den fulaste ring jag någonsin sett.
Den var av silver, ungefär 5mm bred och mitt på ringen så var det en... tänk er formen på en parabol, fast med storleken av en enkrona, med två "bollar" på, i storleken av en ärta... jösses, den var verkligen inte snygg... (Hmm, vad otacksamt det låter...)
Och i drömmen så ska jag ju försöka hålla masken, och vill inte tala om för mr K vad jag tycker om ringen, eftersom han ansträngt sig så :/

Skulle baka muffins idag, tänkte jag. Gick åt helsike redan från början, mer eller mindre. Tog elvispen för att vispa ihop socker + smör (det stod så i receptet), med resultatet av att allt jävla smör fastnade i visparna... så fick lov att kleta loss smöret från visparna.
Blandade ingredienserna, precis som det stod i receptet, eftersom jag aldrig gjort dessa muffins förut, så då är det väl lika bra att följa receptet till punkt och pricka.
När jag skulle fylla formarna med smet, så inser jag att smeten är fanemig lika trögflytande som gyttja. Vill bara skrika rakt ut i frustration, men jag suckar tungt och tar fram en sked + en slickepott så jag skulle kunna få i smeten/gyttjan i formarna.
Sedan var det dags att stoppa i en bit choklad i varje muffin, vilket var ett visst pillergöra, det också. Smeten var ju så förbannat trögflytande, så när jag tryckt ner en bit choklad, så var det ett helvete att täcka den med smet...
Nåja, nu är de i alla fall klara. Jag får väl hoppas på att de smakar bra...

Jaha, ännu en dag då tårarna bränner bakom ögonlocken och den där enorma klumpen i halsen som envist påminner mig om hur nära gråten jag är.
Jag orkar inte, vill inte. Ingenting händer, och jag kan inte göra ett jävla dugg för att påverka det heller.

Bilen är min flyktväg, där jag kan åka iväg och få vara ifred och fundera, utan att någon kommer och tränger sig på... den blir min egna lilla bubbla... vad skulle jag göra utan den?

Jag vill ha vassa klor, ilska i blicken och morra fram orden till dem som behöver det. Men det händer inte. Ingenting blir någonsin som jag önskar.

Okej, snart helg igen då... dagarna springer iväg, jag har ingen kontroll över någonting längre, känns det som.
Igår ville jag bara gråta, för allt känns så tröttsamt och meningslöst. Om jag har rätt har jag ingen aning om, men jag börjar sjunka djupare ner i det där träsket igen, det där träsket som jag minst av allt vill hamna i. Igen.
Men det tyckt vara helt omöjligt, jag dras allt fortare ner i träsket av dåligt mående once again.
Kan jag stoppa det? Det vet jag inte, jag har inte längre något svar på den frågan. Det är inte ett ja som jag kan säga med min fulla övertygelse, utan en enorm tvekan.
Kan jag? Orkar jag?
Frågan har jag fortfarande inget svar på.

Fick besök av mr E och mr L på morgonen, eftersom min bror skulle iväg på (jag vred mig av skratt när jag hörde det först) veteranhockey! Hallå... karln är bara 30, men räknas redan som veteran, tydligen... och miss M skulle jobba, så då fick vi ta hand om de två busungarna (även om mr L bestämt hävdar att han minsann inte är någon busunge, men att jag minsann är en busvuxen!), som hade skidorna med sig, så de åkte skidor på vår grannes tomt...

Fick sedan besök av miss L, mr B och mr H, eftersom jag hade lovat dem fika igår. Var hur trevligt som helst, med en hel del skratt och en massa trevligt prat.

Juat nu önskar jag mig... 3 saker, ungefär. Eller ja, fyra då.
1. Att jag får bo i egen lägenhet... vill, vill, vill!
2. En hund...
3. Ett jobb (även om jag har praktiken... men... ja, det är ju inte ett jobb... bara... en sysselsättning...)
4. Att få reda på vad fan jag har för fel, för ja, något är det.

Angående punkt nummer 4, så är jag förbannat trött på att ofta få höra att "Dina problem kan bero på att du blev opererad så tidigt, att du är född med hydrocephalus."
Jag säger som en väldigt, väldigt tjock kille sa i ett avsnitt av House:
"Allt är inte så uppenbart, mina problem beror inte på att jag är tjock!"
Visst, visst, visst. Jag är inte tjock, och visst kan mina problem bero på att jag är född med hydrocephalus, men de behöver för fan inte stirra sig blinda på just det, att jag är född med hydrocephalus.
Dessutom så är jag ganska sne på att många är så jävla enkelspåriga, de vill bara utreda en enda diagnos, ingenting mer.
Jag menar, come on... det är för fan som om en hudläkare bara skulle rikta in sig på fötterna för att "Det verkar stämma bäst..."

Idag skulle jag iväg till min jobbcoach kl. 09.00, och jag var där precis i tid. Efter att ha väntat i 10 minuter så börjar jag bli lite frustrerad och undrar vart faen hon är.
Sitter en kille i rummet bredvid som undrar vem jag ska träffa och när. Jag talar om detta och han går iväg för att söka efter personen i fråga.
Det visar sig att hon har trott att vi skulle ha vårt möte klockan 10, inte 9.

Har även hunnit med att baka idag... väldigt söta muffins... men det där kletet (uhmm frosting heter det ja...) på toppen blev inte bra, alldeles rinnigt...
Nåja, får försöka fler gånger och se om det går bättre då...

Hälsade även på en kompis som jag inte sett på länge... var trevligt... fick hamburgare där, tokgott! :D
Var roligt att träffa henne igen, var ett tag sedan vi sågs sist...

Idag var det ingen praktik, så jag stannade en dag längre hos mr K. Åkte hem idag... gick rätt bra att köra- i början, det vill säga.
Efter ungefär en timmes bilkörning var jag på väg att börja grina, sikten var mer eller mindre noll, och ju mer spolarvätska jag hade på rutan, desto värre blev det.
Har ingen aning om vad faen det är för fel, men faderskapet ska ta sig en titt på min ruta imorgon, så får jag se om han kan hitta felet...
Om inte, så blir det väl en ny ruta...

Idag är det ett år sedan min älskade mormor dog... det har känts väldigt tomt... jag var så van vid att mamma alltid besökte henne, varje torsdag och söndag i tio år.
Visst, jag kanske inte var med varenda gång och besökte henne, men jag besökte henne ibland i alla fall.. och det är väl det som räknas, antar jag...
Men hennes grav har jag inte besök, jag vet inte riktigt varför... kanske för att jag inte har orkat, och öven för att hennes grav är 5 mil ifrån där jag bor...
Jag var ofta hos min mormor när jag var liten, och jag och hon spelade ett speciellt memory med frukter varenda gång vi var där... det var något av det roligaste jag visste...

Igår for jag ner till mr K, men innan jag for iväg så rotade jag fram 2 gamla skivor... har inte lyssnat på dem på flera, flera år, men jag tänkte att "Äh, jag gör det!"
När jag var mindre, sisodär 10-11 år, så älskade jag gruppen Spice Girls... så, de två skivorna tog jag med mig och lyssnade på hela vägen ner.
Fick rysningar över hela kroppen när jag lyssnade på låten "Mama", började seriöst nästan gråta. Tycker låten är otroligt fin, och jag har lyssnat en hel del på den efter mina fights med min mamma.
Gillar även låten Viva forever, som jag ofta lyssnade på när jag var ledsen eller mådde extra dåligt...

Kom även att tänka på en gång då min lärare skulle lotta om vem som skulle få välja skiva inför "roliga timmen" på fredagen... (det var jag och 3 tjejer till i min klass som var tokiga i Spice Girls.)
Ni kan ju gissa vem som fick välja skiva, och vilken skiva som spelades den fredagen ;)

Mama

Idag har jag varit trött mer eller mindre hela dagen... gäspade i princip hela tiden på praktiken... eller nej, det var faktiskt inte helt sant... gäspade så fort jag inte hade något att göra, men så fort jag gjorde något så slutade jag gäspa...
Har skottat snö först, sedan fick jag måla en väggskiva. Den färgen var ruskigt snygg... nästan Faluröd, fast aningen mörkare... otroligt snygg!
På kvällen så var jag och mamma upp till min bror, miss M och min brorson och fikade... herregud vilket gott fika, miss M kan verkligen baka!
Sedan spelade vi ett spel, var hur skoj som helst, men minns inte vad det hette... nåja, skoj var det i alla fall :)

Nu börjar gäspningarna igen, så nu ska jag ta och sova.

Har ganska precis läst färdigt en av böckerna jag fick i julklapp, Blodläge av Johan Theorin. Helt okej bok, han skriver lite annorlunda mot vad jag är van vid... inte för att det är något dåligt, tycker han skriver bra.

Läste klart boken medan jag låg i badet, vill alltid ha något att läsa när jag badar, annars tröttnar jag på att ligga där och skvalpa efter fem minuter. (Till skillnad mot när jag var liten, då jag kunde bada i badkar hur länge som helst... dock hade vi inget eget, så varenda gång jag och mamma hälsade på hos mormor så badade jag alltid.)

Nåja, hur som helst, ska väl komma till saken...
Jag höll på att tappa upp badvattnet, kliva i badkaret och hålla i boken på samma gång. Vad tror du händer? Om du gissade på att ingenting hände, så gissade du fel, men om du gissade på att jag tappade taget om boken så den föll i vattnet, så gissade du rätt.
Med ett yl får jag snabbt upp boken och blir lagom irriterad eftersom den är något blöt... Läste i alla fall klart boken, och nu ligger den på tork och i kläm mellan ett par tunga saker så den inte ska vara helt oläsbar... det var nämligen en pocket jag lyckades tappa...

Idag var första dagen på praktiken efter juluppehållet. Var väldigt tomt utan miss P... :/
Fick först skotta snö, vilket var helvetiskt tungt eftersom det var kramsnö... men men, det gick bra i alla fall... även om det var tungt... skulle inte förvåna mig om jag har träningsvärk imorgon... O.o
Efter det så fick jag fixa vid den gamla bakugnen, dammsuga upp en massa damm... hostade fan hur mycket som helst, sotlunga igen alltså.
Efter det så fick jag ta en såg och såga bort lite gamla rör som inte skulle vara kvar längre. Gick inte så bra först, men efter en hel del svordomar så gick det vägen...
Sedan skulle chefen dra ett rör genom ett annat rör, och jag skulle mata på (han stod i källaren och jag på övervåningen), det blev ett rejält ryck en gång så jag skar mig på kabelsaten... blödde som en stucken gris, men med ett plåster så var det ur världen :P

När jag kom hem så var mamma och min yngsta brorson ute på gården och gjorde snögubbar... sedan skulle de skotta snö. Jag erbjöd mig att hjälpa till, och skottade fram till fågelstugan, sedan höll jag på att bli knäckt, den satans snön vägde bly...