Nu har det börjat igen... igår hade jag en rätt bra dag, träffade en underbar människa, som jag inte träffat på över en månad, så det var roligt att träffas och prataprataprata!
Idag var dagen mindre bra, jag var extremt trött när jag gick upp (inte så konstigt kanske, gick och lade mig vid 01.30 och gick upp 07.30), sedan var jag allmänt arg på allt och alla och tyckte inte om världen i allmänhet (det gör jag inte nu heller, i och för sig...).
Jag var spydig och hånfull, hatisk och ilsken... hela dagen har varit så, och jag vet inte hur fan jag ska göra för att inte vara så, humöret skiftar så snabbt, jag hinner inte med, jag ser allt i svart eller vitt, låt mig kliva av...

Imorgon ska jag iväg till FK... hur fan ska det gå? Jag kommer rasa samman och gå sönder totalt...

"Moralen är en dygd o allt är förbjudet
Slå dig ner, framför teven
Du sitter väl bra, du har det väl skönt
Bara bara bara ta emot.
Lär dig leva som det passar
Lär av dem som redan sitter
Du klarar inte av nån frihet
För att andra vill lära dig
Du behöver inte ha nån frihet
För dom som alltid vet bäst
Sitt still på din stol, tyst för fan
Ta emot, stick inte upp
Du får, allt på ett fat
Du behöver inget se
Tv:n lär dig allt du behöver
Tar dej med på en resa
I den falska verkligheten där ingenting stämmer alls
I den falska verkligheten
Som inte finns någonstans"

Ebba Grön- Tyst för fan

Imorgon ska jag iväg till en ny läkare. Igen. För den jag hade sist, har inte skrivit LUH eller sjukintyg. Hur jävla svårt kan det vara? Det tar ju för helvete inte lång tid alls! Men det är klart, de måste väl fika stup i kvarten, och då har de ju inte tid att skriva något sådant.
Var även till min skötare idag. Varenda jävla gång jag är där, så tjatar och frågar hon om jag fortfarande har dåligt med kompisar. Tror hon det ändras så fort eller?


Ge mig krafter till att slippa mina monster, ge mig krafter att skrika och vråla av vrede på dem som förtjänar det. Jag hatar ensamheten, och jag börjar hata livet, ännu en gång.

Usch, den här dagen har inte varit bra alls, ville bara gråta hela dagen... får inte... eller rättare sagt, kan inte sova, igår mer eller mindre grät jag mig till sömns, för att sedan vakna igen... fick ungefär 3 timmars sömn, inatt igen. Jävla helvete.
Jag börjar känna av hopplösheten igen, som så många gånger förr, men den här gången har den slagit till hårdare än på länge, jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Att prata hjälper inte direkt, jag tycker att det enda jag någonsin får göra, är att prataprataprataprata och det leder ingenstans...

Ge mig ett extra lager hud och låt mig få slippa all ångest, alla tårar, sömnproblemen och alla andra jävla problem, jag bönar och ber...

Jaha, fick en hel drös med papper hem i brevlådan idag... fick en ny läkartid, som jag ställer mig väldigt frågande till. Jag har ju redan varit hos läkaren, som skulle fixa sjukintyg + LUH till mig, så varför ska jag då till en ny igen?
Har varit trött hela dagen idag, känns det som... är ständigt trött och vet inte vad jag vill eller hur jag ska klara av dagarna, som bara försvinner...
Är trött på läkare som inte lyssnar på vad jag säger, är trött på hela skiten, vill bara må bra, men det verkar vara en jävla omöjlighet, det känns som livet hånskrattar åt mig och lyser med en neonskylt som det står "Uppdraget är omöjligt" på...
Sömnen har jag fortfarande problem med, tipsen jag fick av min läkare fungerar inte alls, jag blir snart galen...

Igår fick jag hem hela min journal (ända sedan jag var nyfödd), det tog mindre än 2 månader för mig att få den, till skillnad mot psyk och HAB, som bara bråkar. Är så jävla trött på dem, jag menar, är det så jävla svårt att komma överens om vart fan jag ska utredas? Jo, uppenbarligen...
Blir så jävla förbannad över att de är så enkelspåriga (psyk vill bara att de utreder en diagnos, som jag redan blivit utredd för, och då kom de, det vill säga HAB, fram till att jag inte hade den.), de stirrar sig blinda på träden så de inte ser skogen.
Journalen var dessutom sjukt tjock, så hur jag ska lyckas orka läsa allt det, är en gåta...

Vissa delar av journalen har jag inte klarat av att läsa, som den från tiden på gymnasiet, där fick jag lov att sluta läsa, kände bara hur tårarna trillade ner för kinderna. Ingen tog mig på allvar då heller, verkar det som. Hur fan ska jag lyckas få någon att ta mig på allvar?

Det kanske är dags att vässa klorna och morra högljutt... ska jag klara det på torsdag? Jag måste klara det, annars går jag under, jag orkar inte med alla dessa jävla motgångar.

Jag kan dessutom bli väldigt irrterad på alla repotage som görs om dem som mår psykiskt dåligt. Rättelse: alla unga som mår psykiskt dåligt. Nästan alltid är de som mår psykiskt dåligt (i alla fall dem man läser om) mellan 14-18 år, ungefär.
Jaha? Men alla de som är över 18 och mår dåligt då? Räknas inte vi? Eller är det mera "Ni har haft er chans att göra något åt saken, nu är det för sent, tyvärr."
Det kanske inte alls är så, men det är banne mig så det känns.

Just nu känns det fanemig som om ingenting spelar någon jävla roll längre. Jag får bara vänta, vänta och återigen vänta. Skickade iväg ett mail till ett PO, hon ringde upp och tyckte det var "sååå tråååkigt att jag fått vänta sååå länge på utredning", och talar också om att det är skitmånga som väntar på ett PO, så jag får (återigen) vänta. Sedan har de ju snart semester också, och de är bara 5 stycken som jobbar i hela norra jävla Dalarna. Ska jag behöva flytta för att någon jävla hjälp alls eller?
Jaha. Hur fan ska jag få fart på psyk och HAB egentligen? Just nu känns det fan som det kvittar om jag lägger mig ner och dör, det känns som om psyk tycker det vore bra, då har de ju en patient mindre att bry sig om.

Idag har jag varit rastlös och irriterad hela dagen... har inte direkt haft mycket att göra, och känner bara frustration och hur jag bara vill gråta. Är så jävla trött på att känna mig misslyckad och ivägen, jag känner mig mest jobbig och det verkar som att människor inte förstår mig.

Jag önskar jag hade fler vänner, men jag vet fan inte hur man gör, jag känner mig helt jävla bortkommen och som om jag vore tappad bakom en vagn.
Ge mig den femåriga, orädda flickan som var jag, ge mig henne tillbaka!

Om jag var arg igår, så var det ingenting emot vad jag var idag, fy fan så förbannad jag har varit. Jag höll på och fixa lite saker innan det var dags att åka iväg till "dårhuset" (min nya benämning på det där jävla skitstället som kallas "psyk".)
Mamma kommer ner med min mobil i näven, som ringer, men jag hinner inte svara. Då rycker vi bara lite på axlarna och misstänker att om det är viktigt så kommer de ringa igen.
Jag känner på mig att det där jävla samtalet inte bådar gott, och någon minut senare så kommer mamma ner igen, då har det ringt på hemtelefonen istället.
Jag går upp och svarar, fylld med onda aningar.
"Visst skulle du träffa en läkare idag?"
Jag hummar lite, och instämmer, att ja, jag skulle träffa en läkare idag.
"Nu är det så att det mötet tyvärr är inställt...!"
För en gångs skull så får jag ett smärre psykutbrott och skriker:
"Men för i helvete!"
"Jo, men nu är det så att hon är sjuk, vi kommer boka en ny tid så fort som möjligt."
Jag hör knappt att personen jag pratar med säger "hej då", utan jag mer eller mindre slänger på luren i örat på henne.
Boka en ny tid så fort som möjligt, my ass. Det kommer bli jag som kommer få lov att ringa det där jävla stället och be om ännu en läkartid.
Och hur var det nu med de där blodproverna jag skulle ta var 3:e månad? Sist jag tog ett, var i december någon gång, det är maj nu. Är det meningen att jag ska hålla reda på allt sånt? Jag har fullt upp med att försöka fungera, hur fan tror de jag ska kunna hålla reda på alla jävla blodprover?!
Och att läkaren var "sjuk" tror jag vad fan jag vill om. Det skulle inte förvåna mig om hon tog ledigt, bara för att det var en klämdag.

Inte konstigt att det där jävla stället har dåligt rykte, de är ju så "otroligt" måna om sina patienter. Jävla idioter.

Idag har jag faktiskt varit lite duktig och städat... tände även ljus, så nu luktar det gott också :)
Imorgon ska jag iväg till läkare nummer 17, om jag minns rätt. Får väl se vad det smartskaftet har att säga. Och om personen i fråga inte är där i tid, så tänker jag fanemig gå därifrån, för varför ska jag vara i tid, om inte läkarna behagar vara i tid? Tror de inte att jag har något bättre för mig än att vänta eller?
Det jävliga är att jag behöver ett läkarutlåtande, men jag tvivlar på att en underläkare kan skriva ett sådant. Dessutom har jag inte hört ett jävla dugg från min skötare, som ska vara min kontaktperson. Vilken otroligt bra kontaktperson jag har... har träffat personen i fråga två gånger.
Fan i helvete vad jag hatar psyk, och fan i helvete vad jag hatar mig själv som är en sådan jävla mes som inte kan säga ifrån.

Hat, hat, hat!