Ensamheten...
Massor av saker jag måste göraidag, är så trött... Är ständigt trött och har ständig ångest... men det syns inte. Ingenting syns, om man inte tittar noga. Men det är väl lättare att se det man vill se...
Jag önskar allt vore bra, men ingenting kan bli bra.
Kan jag bli som alla andra? Nej, det går inte, jag känner mig så annorlunda jämfört med alla andra.
Jag känner mig så ensam också... jag vet inte hur jag ska ta mig ur ensamheten, hur ska det gå? Ensamheten har varit min bästa vän sedan jag var elva år, jag minns inte hur det känns att inte ha ensamheten som bästa vän.
Ensamheten är så kall, men lämnar mig aldrig ifred... men jag klarar inte av att ta mig ur ensamheten...
Ensamheten är så kall, men lämnar mig aldrig ifred... men jag klarar inte av att ta mig ur ensamheten...
Kommentarer
Trackback
