Min lilla Toyota...
Idag fick jag reda på hur mycket min lilla Toyota Starlet var värd. 12500...(Blev i och för sig "bara" 9500 när självrisken drogs av.) trodde jag skulle svimma när jag fick reda på det. Vissa personer var helt övertygade om att jag inte skulle få mer än 5000:- för min lilla älskade Toyota.
Fick även reda på saker jag förmodligen skulle mått bättre av att inte veta. Fronten på bilen var väldigt intryckt och ena framhjulet var mer eller mindre helt intryckt i bilen. Så jag är väldigt tacksam över att jag klarade mig så bra som jag gjorde. De enda skadorna jag fick var ett gigantiskt blåmärke på högerarmen efter airbagen, lite blåmärken på vänster knä efter att knäna slog i instrumentbrädan och lite ont i ryggen och nacken. (Vilket jag har kollat upp samma dag/kväll, inga skador alls på rygg eller nacke.)
Idag blev det en ny bil, en Opel Astra från 1999. Snygg som satan är den haha. (Och den kommer förmodligen inte dra mer än vad min lilla Toyota gjorde, hurra hurra!)
Toyotan drog knappt någonting, jag har kört nästan 70 mil med den på en dag och då var det ganska mycket soppa kvar i den ändå. Jag har även kört 27 mil för någon vecka sedan och då var det mer än halv tank kvar i bilen.
Men det kommer vara läskigt att köra Opeln i början, eftersom den är större än Toyotan. Nåja, det är en vanesak, klarade ju av att köra mammas Mitsubishi, så det borde inte vara några problem.
Det är lite lustigt egentligen, min första bil var en Opel Kadett (från 1988) och den var OCKSÅ soppasnål och liten. Min Toyota var liten och soppasnål... båda de bilarna var röda haha... och det var 10 års "åldersskillnad" på de bilarna, Opeln var från 1988 och Toyotan var från 1998.
Det är även väldigt skönt att ha bil igen, jag kände mig så... hittar inget bra ord... jobbig... utan bil. Jag fick lov att be om skjuts hela tiden och jag tycker inte om det, det känns som att jag är till besvär... pappa fick till exempel lov att skjutsa oich hämta mig på sjukan, han fick skjutsa och hämta mig när jag skulle till min kontaktperson och jag fick lovv att be mamma om att få låna hennes bil.
Jag får så förbannat dåkigt samvete och mår så satans dåligt när jag får lov att be om sådant... jag vill helst klara mig själv...
Och om ni undrar varför jag inte åkte buss dit jag skulle, så är förklaringen enkel. Jag klarar inte av att åka buss, jag får sådan satans panik att jag bara vill dö.
Sist jag åkte kommunal buss var 2009 och det enda jag mumlade till min kompis som åkte med mig var: "Skjut mig, skjut mig, skjut mig!"
Men det hade förmodligen varit ännu värre om jag åkt buss ensam, nu var jag ju tack och lov inte det...
Mayday, mayday, mayday!
Satan vad det var länge sedan jag skrev något här... nåja, ska väl knåpa ihop ett litet inlägg nu då, tror jag...
Är något öm i kroppen, trots att det var 4 dagar sedan jag var med om min lilla olycka.
Skulle åka hem, hade inte allt för långt kvar, 7 mil kanske. Jag ska räta upp bilen... och får sladd. (Det var snorhalt, men det märkte jag inte förrän det var för sent...) Bilstackaren far över på fel sida av vägen, jag försöker häva sladden men inser att jag far med en jävla fart rakt ut i skogen (sisodär 40 meter). Airbagen löses uit och allt knakar och brakar... och sedan... tystnad...
Jag öppnar bildörren och inser att jag knappt får upp den, med tanke på att jag står bredvid en stor satans tall. En kvinna har börjat pulsa sig ner till mig och jag försöker stå på benen, vilket är nästintill omöjligt, eftersom de skakar så förbannat.
Hon hjälper mig upp på vägen och pratar med mig, jag vet inte riktigt om vad, det är en kille till där, som också pratar med mig, men jag minns inte riktigt vad de har sagt, men jag vet i alla fall att det kommer att komma en ambulans.
Jag får alltså åka ambulans 8-9 mil och så ska de röntga nacken och ryggen. Jag kände mig ungefär som Frankensteins monster, med tanke på att jag var fastspänd ÖVERALLT mer eller mindre.
Jag hade inga skador, som tur var... det enda man kunde se vad ett enormt jävla blåmärke på höger arm efter airbagen och en liten rand över vänster nyckelben efter bältet. (Vilket de på akuten frågade mig om jag hade på mig... fyra gånger)
Jag hade haft en ENORM tur, för om bilen hade åkt lite mer åt höger så hade jag brakat rakt in i en stor sten och hade jag brakat bara en halv meter åt vänster så hade jag smällt rätt in i en stor jävla tall.
Den som klarade sig sämst var min fina, fina Toyota...
Och det jag är mest glad över, det är att ingen var med mig i bilen, för då hade jag verkligen blivit knäckt. Framförallt om Oliwia hade varit med...
Men som sagt, som tur var, så var jag ensam i bilen...
Ångest och glädje
Och till min stora fasa så skulle jag självklart få lov att leverera ett av paketen till min gamla högstadieskola. Fick panik bara av tanken på att få lov att kliva in i den...
Hur som helst, jag levererade de paketen jag hann med, och bar sedan in resten av paketen i butiken igen. Dagen efter hade jag panik igen, eftersom jag insåg att jag nu skulle få lov att jag skulle få lov att leverera paketet till min gamla högstadieskola... som jag inte satt min fot i på 10 år.
Hur som helst, jag kom till praktiken, och var redo att leverera paketen... men som tur var, så behövde jag bara leverera ett paket, eftersom chefen redan leverat de andra paketen. Hurra!
Och idag bar det iväg till veterinären med Oliwia. Hon blev chipmärkt och vaccinerad, så nu är jag lite lugnare, i fall hon skulle smita ut från lägenheten igen...
Hon var hur duktig som helst, gick snällt ut ur transportburen och verkade väldigt nyfiken på sin omgivning. Hon sa inte ett ljud när hon blev chipmärkt och vaccinerad, var helt tyst och lugn. Jätteduktig!
Just nu far hon runt i lägenheten och jagar sin favoritleksak, en liten boll med fjädrar... :)
Gröt i hela huvudet,,,
Just nu känns det som att jag har gröt i hela huvudet... allt är bara en enda jävla soppa. Jag har varit till HAB idag. De frågade vad jag ville ha hjälp med och... mer eller mindre vad jag ville göra, längre fram... Jag älskar djur, jag vill jobba med djur, jag vet bara inte hur, jag måste få ro i själen, men det vet jag inte heller hur det ska gå till.
Hade sådan satans ångest halva dagen, och var rätt irriterad innan jag kom till HAB, jag har rätt svårt att lita på dem... måste jag det? Eller måste jag inte? Så jävla förvirrande.
Vissa saker var jobbiga att lyssna på, satt med en klump i halsen och försökte hålla tillbaka tårarna, vilket jag lyckades med... jag vill inte tänka tillbaka på vissa minnen, de är alldeles för plågsamma... men det var inte direkt så att jag kunde skrika "Sluta, sluta, sluta!"... men det var nära att jag sprang ut ur rummet... det sved som piskrapp att tänka på vissa minnen, och det kändes som att jag slungades tillbaka ner i alla minnen, som jag bara vill glömma och komma bort ifrån...
Men vill skriva också, det är så mycket jag vill, jag vet inte bara hur det ska gå till. Ge mig ro i sjäen, snälla? Men egentligen så är det ju bara jag själv som kan göra det, jag måste bara komma på hur...
Så trött...
Idag är jag verkligen stendöd... har varit ute på vift hela dagen... först bakade jag, mamma och mr L lussekatter, som jag fick passa så de inte blev brända... sedan lämnade vi mr L några timmar senare. Jag har även packat ner mina två xboxar så att jag har dem här... sedan kom min bror med familj och hälsade på... jag känner míg helt slut, som en urvriden disktrasa... borde väl sova snart, om jag kan...
Fullt upp...
Jaha, har haft fullt upp i ungefär en vecka... massa packande, uppackande och jag vet inte allt... även om det känns bra, så känns det ensamt också...
Men ensamheten har länge varit min bästa vän, jag vet inte hur jag ska ta mig ur den...
Om några timmar ska jag spela TP med min ena brorson, mamma hade pratat med honom och han ville spela det med mig... så det kommer bli bra, tror jag...
Borde hämta lite mer grejer som blev kvr också, om jag kommer ihåg det...
Jag borde väl fixa något att äta snart, så... jag ska väl göra det...
Fredagen var Dagen
Jahapp, i fredags for jag iväg för att höra resultatet av utredningen jag gjorde i september. Var ett nervöst vrak när jag väl kom dit, mer eller mindre.
Psykologen jag hade, satan vilken bra människa! Hur trevlig som helst, och väldigt lätt att prata med.
Fick två diagnoser... och jag undrar bara, vad fan händer nu? Kommer det bli någon ändring, egentligen? Nej, jag menar inte att låta negativ, men... varför skulle det bli annorlunda nu, egentligen?
Ångesten tar strypgrepp på mig, men jag försöker ignorera fanskapet, låt mig vara din jävel, LÄMNA MIG IFRED!
I lördags blev det en tripp till IKEA, behövde saker till lägenheten... herregud vad saker jag köpte... men det behövdes, så...
Fick reda på att "svärmor" och "svägerskan" också var där, men tyvärr missade vi varandra...
Nu ska jag försöka sova, tror jag... Hoppas bara att jag lyckas sova, eftersom jag (så klart...) däckade på soffan i en halvtimme...
Funderar...
Så mycket som händer nu, känns det som... ett möte igår, ett möte idag, två på fredag och så en tripp till IKEA på lördag. Ska dessutom träffa min gammelmoster då, var ett tag sedan sist, så ska bli kul att träffa henne igen.
Fredagens möten: först med min skötare (om det nu inte blir inställt, vilket inte skulle förvåna mig speciellt mycket...) och ett med psykologen. Får väl se vad hon kommer fram till... vet inte riktigt hur jag ställer mig inför mötet på fredag, men... det ordnar sig.
Har lust att kolla på Machete igen, var ett tag sedan sist, tycker den rullen är störtskön... men är osäker på om jag har den på datorn... för om den ligger en våning upp, så orkar jag inte gå och hämta den, känner mig för sliten för att röra mig från sängen, hoho...
Tror även jag har fått träningsvärk i ena armen och nacken... gör ont i nacken att skruva loss en skruv som sitter högre upp än vad jag egentligen når... fick stå med helt uppsträckta armar och nacken böjd lååångt bakåt... skruven efter den första satt ännu högre upp, så då hämtade jag en stege istället, så slapp det kännas som att jag skulle knäcka nacken...
Hjärntvättad...
Började min resa 11.15 för att vara helt säker på att jag kom fram till mitt möte i tid. 12.15 var jag framme vid min destination, och började snurra runt för att lyckas hitta en parkering.
Efter en kvart var jag mer eller mindre hysterisk eftersom jag 1. Inte lyckades hitta någon parkering, och 2. personen jag ringde till inte svarade, det var endast telefonsvarare.
Då ringde jag till mamma, och var hysterisk som satan, men hon lugnade ner mig och ringde till psykologen jag skulle till, och några minuter senare ringde en annan psykolog (som var på samma ställe) och kom ner med en P-skiva till mig.
Sedan blev det en massa tester och prat från klockan 13.00-17.00, kände mig lagom mör efter det mötet, vill jag lova. Testerna och allt vi pratade om kommer jag knappt ihåg...
Efter mötet blev det hemresa på en timme, sedan åt jag mat och åkte sedan bil igen(!), fast då var det inte jag som körde... det blev safari, och 3 älgar skådade vi på den safarin :)
Nu ska jag försöka sova, vilket förhoppningsvis inte borde vara allt för svårt...
Kalas och mönster
För två dagar sedan fyllde min brorson 6 år, så då var jag iväg på kalas... imorgon ska jag dit igen, på ett till kalas, fast mer folk den här gången, i onsdags var det bara jag, mamma och pappa som hälsade på hos födelsedagsbarnet, imorgon blir det ett gäng till...
Har även varit på Jysk idag (svar nej, jag köpte ingen garderob eller något annat fanstyg som behöver monteras ihop) och köpte en pläd... hur fin som helst, med geopard/leopardmönster... fanns även i svart, vitt och brunt... tror den fanns i rött också... nåja, jag tog den mönstrade...
Nu ska jag försöka varva ner oc lyckas sova, men jag gissar att det inte kommer gå något vidare...
Lägenhetskoll och ångest
Igår och idag har jag varit och kollat på lägenheter... en igår och en idag. Båda var väldigt fina... känner mig kluven också, flytta... visst, verkligen frihet, men samtidigt så trycker friheten som en snara runt min hals...
Klara mig själv, ringa samtal, kommer det att gå? Det måste det bara göra... jag vet bara inte hur det ska gå till...
Lägenheten jag tittade på idag var nyrenoverad, den var verkligen fin... men jag hade sådan satans panik och kände mig som en idiot bland lägenhetsinnehavarna och de andra två som tittade på lägenheten.
Jag hatar den känslan, jag hatar ensamheten, jag hatar ångesten och jag hatar paniken som skrker åt mig. Låt mig få slippa hela skiten, så skulle jag vara nöjd... jag kan för satan inte ens ringa ett vanligt samtal utan att känna den sylvassa paniken och jag kan inte få bort den heller.
Min skötare tycker att jag ska prova ännu fler piller mot mina sömnproblem och min ångest, men varför det egentligen? Jag har testat så satans många och inget har hjälpt.
KBT? Nej, det har jag också testat, det fungerade inte heller... så jag vet inte vad jag ska göra...
Är jag med?
Just nu känner jag mig helt slut... blev en hel del målande på praktiken idag, har satont i knäna efter att få ha stått på huk för att kunna måla ordentligt...
Har även varit hos min skötare idag... och jag gillar det inte alls... jag var svintrött och hon bara babblade om allt möjligt som jag inte ens orkar komma ihåg... jag vet inte riktigt varför jag inte gillar min skötare, men... det gör jag inte!
Fick även veta att jag ska på möte i september, som min skötare + min jobbcoach ska vara med på. Känns ju bra att de tar med mig i det hela, det är för helvete mig det handlar om! Men nej, det bara tas beslut lite hipp som happ, och de tycker att jag får slänga mina planer åt sidan för att gå på deras förbannade möten, som jag inte har en satans aning om vad de handlar om.
Nu ska jag försöka sova, ska försöka ringa samtal imorgon... det gillar jag inte... nervös...
Feber och en berg- och dalbana
Idag har jag varit trött och sliten hela dagen, inte haft lust att göra någonting, bara lägga mig ner och dra täcket över huvudet.
Hade feber, men gick trots allt till praktiken och stannade där de timmar jag skulle vara där... var dock lagom disträ och helt borta i skallen, men jag var ju där i alla fall... och fick de saker jag skulle göra, gjorda.
Annars känns livet som en jävla berg och dalbana som jag inte hinner med alls. Först är allt bra (nåja, inte bra, kanske, men "bra" nog för att jag ska överleva dagen), för att sedan bli ett jävla helvete som jag hatar, sedan är allt bra (läs vad jag menade med "bra") igen.
Jag blir så förbannat trött på hela skiten, det tar aldrig slut, mina jävla humörsvängningar, måendet och hela skiten. Jag orkar inte.
Change the tire, will you?
Jaha, imorgon är det redan augusti... snart har jag varit på praktiken i ett år... åren flyger förbi, alldeles för fort.
Fick faktiskt lära mig någonting helt nytt idag, något jag aldrig gjort förut...
Fick faktiskt lära mig någonting helt nytt idag, något jag aldrig gjort förut...
Chefen stod och skulle byta slang på ett däck som hade punktering, men sedan säger han:
"Äsch, det kan väl du göra? Har du gjort det förut?"
Nej, någon punktering har jag aldrig lagat, men jag ville gärna försöka, vilket jag gjorde, och jag klarade det! Satan så bra det kändes! Var väl lite halvpilligt först, men det var inte direkt svårt... :D
Nej, någon punktering har jag aldrig lagat, men jag ville gärna försöka, vilket jag gjorde, och jag klarade det! Satan så bra det kändes! Var väl lite halvpilligt först, men det var inte direkt svårt... :D
Plastic is fantastic!
Plast gillar jag verkligen, det är... hmm, nej, inte det bästa som finns, men det är väldigt bra, bra mycket bättre än glas. (Trodde ni verkligen jag menade plastmänniskor? Muahahaha, så fel ni hade)
Jag åkte iväg till apoteket för att fixa en ny pipett, eftersom min gamla gick sönder, jag tappade den i golvet så det blev glassplitter över hela badrumsgolvet... och nej, jag gillar inte att dammsuga klockan 22.00 på kvällen.
Hur som helst, jag åkte till apoteket, och eftersom jag (förmodligen) såg förvirrad och hjälplös ut, så kom det fram en expedit till mig, som undrade om jag ville ha hjälp. Jag förklarade vad som hade hänt med min pipett, och hon verkade inte riktigt veta hur hon skulle hjälpa mig så hon frågade en av sina kollegor, som efter en liten stund gav mig en pipett, helt gratis!
Det bästa av allt: Jag kan tappa den i golvet hur många gånger jag vill, för den är av plast!
Sagan om ringarna
Igår och idag har jag verkligen haft tur som en tok... i alla fall gällande två av mina ringar.
Igår skulle jag iväg och kasta en massa grejer (från praktiken) uppe på sopstationen/återvinningsstationen. När jag ska slänga i en säck med brännbart, så lossnar min tumring och ramlar precis på kanten till pressen. Jag når den alltså inte, utan den ligger nere vid kanten på själva pressen...
"Jag tappade min ring!" ylar jag, varvid en snäll kille som jobbar där springer och hämtar en griptång så att han ska kunna få tag i den, vilket han också, som tur är, får.
Jag kan ju tala om att jag snabbt som fan tog av mig alla ringarna och lade dem i en ficka med dragkedja på...
Idag skulle jag, mr B och mr N klippa ett gäng häckar vid ett par lägenheter. Jag hade redan satt på mig ett par handskar, och mr B ska precis ta på sig ett par han också, men han lyckas inte riktigt...
"Fan vad trånga de var att få på sig... men vänta... en RING?! Har du tappat förlovningsringen i handsken?" utbrister han och ser frågande på chefen, som nekar till detta.
Jag inser snabbt som fan att det är min ring som jag trodde att jag tappat i bilen eller ute på gården, i höstas någon gång, när jag och miss P höll på att klippa en annan häck... kändes aningen konstigt (och aningen lyckosamt) att jag fått tillbaka den ringen också...
Så, hädanefter: inga ringar på praktiken, kan jag lova!
Ringen till vänster är den som jag tappade i "brännbartcontainern" och den till höger är den jag trodde jag hade tappat i bilen/ute på gården...
Ge mig kaffe, innan sömnen kommer...
Idag har jag mer eller mindre varit trött hela satans dagen... det enda som inte fått mig att somna: mängder med kaffe...
Fick lov att gå upp 06.00 eftersom jag skulle iväg på ultraljud av hjärtat klockan 08.00... och eftersom jag är en extrem tidspessimist + att jag hatar att stressa, så vill jag åka i tid så jag slipper all satans stress...
Blev dock en jävla miss, eftersom jag (ändå) var stressad... jag glömde min jävla plånbok hemma. Rättelse: Den låg i fel väska... min praktikväska, inte min "civila" väska... så nu är det bara att vänta på att räkningen dimper ner...
På praktiken fick jag fixa lite med diverse paket, fylla på med cykelslang, tömma sopor... och... något mer... som jag inte kommer ihåg just nu...
Var även ut en liten sväng på kvällen, men det slutade inget vidare, jag hade sådan jävla ångest + huvudvärk, så var inte borta så länge...
Men nu ska jag försöka lyckas sova, jag undrar hur det kommer att gå, säkert precis lika jävla illa som det brukar...
Inte en lugn stund...
Idag har jag mer eller mindre varit bosatt i bilen... jag har hämtat saker, lämnat visitkort, lämnat tunga paket (bilbatterier är verkligen inte lätta, jag bar två stycken och trodde armarna skulle ramla av, som tur var slapp jag bära de tolv batterierna själv, jag behövde bara bära två, hade bärhjälp...) och postat brev...
Sedan har jag varit och hälsat på en kär vän som jag inte sett sedan början av juni... var roligt att se henne igen, hon har alltid så kloka saker att säga!
Har även funderat på hur jag ska klara av livet, det springer ifrån mig... jag hinner inte med, jag vill kliva av!
Samtidigt slåss jag för att jag vill träffa alla underbara människorna jag känner (även om jag känner mig konstant ensam... ja, jag vet, allt är så jävla svart och vitt och... helt fucked up... welcome to my life...) och prata och umgås med dem...
Spelade kubb med min brorson idag, lyckades vinna båda gångerna vi spelade... spelade även kortspelet Uno, men då vann vi en varsinn gång...
Men nu ska jag försöka sova, innan alla tankarna i mitt huvud exploderar, de vägrar försvinna, jag tänker för mycket,,,
Nytt möte
Idag bar det iväg till FK... fick lov att åka tidigare, åkte 1 timme innan jag skulle vara där... (ja, jag är tidspessimist, what else is new?)
Hade sådan jävla ångest så jag trodde att nu, just nu i detta ögonblick så kommer ångesten slå sönder mig...
Visst, den gjorde inte det, men fan, jag hatar sådana där jävla möten då jag måste vända ut och in på hela mig för en person jag aldrig träffat förut...
Har även fått ny sömnmedicin, som jag inte tycker hjälper... har förvisso bara ätit den sedan i torsdags, men ändå... tycker att det enda som händer är att mina fingrar skakar... är lagom svårt att till exempel ha på tandkräm på tandborsten då...
Ångesten är så satans stark nu, det känns som jag skakar sönder...
Hade sådan jävla ångest så jag trodde att nu, just nu i detta ögonblick så kommer ångesten slå sönder mig...
Visst, den gjorde inte det, men fan, jag hatar sådana där jävla möten då jag måste vända ut och in på hela mig för en person jag aldrig träffat förut...
Har även fått ny sömnmedicin, som jag inte tycker hjälper... har förvisso bara ätit den sedan i torsdags, men ändå... tycker att det enda som händer är att mina fingrar skakar... är lagom svårt att till exempel ha på tandkräm på tandborsten då...
Ångesten är så satans stark nu, det känns som jag skakar sönder...
GAAAAH!
Igår åkte jag neröver igen... fast först så var jag till min skötare (suck...) och bad om mitt läkarintyg + mitt LUH. Då har min läkare inte ens skrivit ut läkarintyget eller LUH:t. Lagom förbannad, jag har väntat i snart 2 veckor på dem... jävla helvete...
Sedan var jag iväg till praktiken och fikade en stund, jag var ledig igår, men var in en sväng i alla fall...
När jag åkte iväg neröver, så var jag först och hälsade på miss P, var så kul att träffa henne igen, har inte träffat henne sedan i mars...
När jag skulle åka vidare till mr K, så skulle det (självklart) börja spöregna. Fast den här gången regnade det i alla fall inte hela vägen...
När jag nästan var framme så var jag på väg att få upp bilen i 100 (eftersom det var 100-väg där...) och då var det så klart en bil bakom som var på väg att köra om, och om det är något jag hatar, så är det bilar som ska köra om när jag håller på att få upp farten på bilen... så jag tryckte gasen i botten och körde ifrån den...
Sedan skulle jag kolla mitt saldo idag, men när jag slog in engångskoden så funkade den inte, och då slog jag in den igen, men då talar banken om att jag "inte har någon giltig kodbricka". Jävla idioter... så förbannad... så nu får jag lov att gå till en jävla bankomat för att kolla mitt jävla saldo... grrrrr
Sedan var jag iväg till praktiken och fikade en stund, jag var ledig igår, men var in en sväng i alla fall...
När jag åkte iväg neröver, så var jag först och hälsade på miss P, var så kul att träffa henne igen, har inte träffat henne sedan i mars...
När jag skulle åka vidare till mr K, så skulle det (självklart) börja spöregna. Fast den här gången regnade det i alla fall inte hela vägen...
När jag nästan var framme så var jag på väg att få upp bilen i 100 (eftersom det var 100-väg där...) och då var det så klart en bil bakom som var på väg att köra om, och om det är något jag hatar, så är det bilar som ska köra om när jag håller på att få upp farten på bilen... så jag tryckte gasen i botten och körde ifrån den...
Sedan skulle jag kolla mitt saldo idag, men när jag slog in engångskoden så funkade den inte, och då slog jag in den igen, men då talar banken om att jag "inte har någon giltig kodbricka". Jävla idioter... så förbannad... så nu får jag lov att gå till en jävla bankomat för att kolla mitt jävla saldo... grrrrr
