Lägenhetskoll och ångest

Igår och idag har jag varit och kollat på lägenheter... en igår och en idag. Båda var väldigt fina... känner mig kluven också, flytta... visst, verkligen frihet, men samtidigt så trycker friheten som en snara runt min hals...
Klara mig själv, ringa samtal, kommer det att gå? Det måste det bara göra... jag vet bara inte hur det ska gå till...
 
Lägenheten jag tittade på idag var nyrenoverad, den var verkligen fin... men jag hade sådan satans panik och kände mig som en idiot bland lägenhetsinnehavarna och de andra två som tittade på lägenheten.
Jag hatar den känslan, jag hatar ensamheten, jag hatar ångesten och jag hatar paniken som skrker åt mig. Låt mig få slippa hela skiten, så skulle jag vara nöjd... jag kan för satan inte ens ringa ett vanligt samtal utan att känna den sylvassa paniken och jag kan inte få bort den heller.
 
Min skötare tycker att jag ska prova ännu fler piller mot mina sömnproblem och min ångest, men varför det egentligen? Jag har testat så satans många och inget har hjälpt.
KBT? Nej, det har jag också testat, det fungerade inte heller... så jag vet inte vad jag ska göra...

Är jag med?

Just nu känner jag mig helt slut... blev en hel del målande på praktiken idag, har satont i knäna efter att få ha stått på huk för att kunna måla ordentligt...
 
Har även varit hos min skötare idag... och jag gillar det inte alls... jag var svintrött och hon bara babblade om allt möjligt som jag inte ens orkar komma ihåg... jag vet inte riktigt varför jag inte gillar min skötare, men... det gör jag inte!
Fick även veta att jag ska på möte i september, som min skötare + min jobbcoach ska vara med på. Känns ju bra att de tar med mig i det hela, det är för helvete mig det handlar om! Men nej, det bara tas beslut lite hipp som happ, och de tycker att jag får slänga mina planer åt sidan för att gå på deras förbannade möten, som jag inte har en satans aning om vad de handlar om.
Nu ska jag försöka sova, ska försöka ringa samtal imorgon... det gillar jag inte... nervös...

Är det dags?

Jag tror att det snart är dags för mig att... vad tror ni jag syftar på? Skaffa en ny dator, så klart! Den jag har nu, är från 2007, och rena reliken, om jag nu ska jämföra med en ny dator.
Jag har 3 USB-portar på min dator, en fungerar som den ska och CD-läsaren fungerar inte alls... inte så roligt med tanke på att jag vill lägga över alla CD-skivor jag någonsin skaffat mig, till min externa hårddisk, och det blir lite problematiskt, med tanke på att jag behöver en CD-läsare för att kunna få över skivorna till datorn...

Endast väntan

Imorgon måste jag ringa ett samtal (och jag hatar att ringa viktiga samtal, får ångest och panik), skicka mail till min kontaktperson på FK och så har jag ju så klart ett samtal att se fram emot, den 11 september, då jag ska pladdra i telefonen i en timme med någon jag inte känner, som till råga på allt jävla elände är psykolog. Hurra, jag hoppar och skuttar av glädje! Eller inte.
Har även väntat i flera månader på ett annat samtal, nu minns jag inte ens vad en sådan person heter, men denna person skulle höra av sig efter semestern. Det är snart september, och jag har fortfarande inte hört ett jota. Ovanligt..
 
Jag hatar att vänta, jag vill att saker och ting händer nu, nu, nu!

Feber och en berg- och dalbana

Idag har jag varit trött och sliten hela dagen, inte haft lust att göra någonting, bara lägga mig ner och dra täcket över huvudet.
Hade feber, men gick trots allt till praktiken och stannade där de timmar jag skulle vara där... var dock lagom disträ och helt borta i skallen, men jag var ju där i alla fall... och fick de saker jag skulle göra, gjorda.
 
Annars känns livet som en jävla berg och dalbana som jag inte hinner med alls. Först är allt bra (nåja, inte bra, kanske, men "bra" nog för att jag ska överleva dagen), för att sedan bli ett jävla helvete som jag hatar, sedan är allt bra (läs vad jag menade med "bra") igen.
Jag blir så förbannat trött på hela skiten, det tar aldrig slut, mina jävla humörsvängningar, måendet och hela skiten. Jag orkar inte.

Jag har en LG, för satan!

Just nu är jag väldigt irriterad på alla teknikåterförsäljare.
Sedan i torsdags har jag letat som en jävla dåre efter ett displayskydd åt min LG, men nej, det finns inte att få tag på. De har åt varenda satans modell (och hundraelva tusen olika skydd och skal till Ipone, förstås...), utom till just LG.
Inte ens på nätet har jag lyckats hitta displayskydd... så vad fan ska jag göra? Jag köpte ju inte telefonen för att jag ville ha någon jävla Iphone eller Sony eller HTC, utan för att jag fastnade för just LG:n, jag har haft samma märke förr och tyckt att den varit väldigt bra...
Så, om någon har tips på vart jag få tag i ett displayskydd till min LG, så vore jag tacksam.
 

Familjen bristen på drömmar...

I fredags var jag och hälsade på min bror, hans sambo och min brorson. Hade mycket, mycket trevligt där. Önskar jag fick träffa dem oftare, träffar dem ju rätt sällan, eftersom de bor 10 mil bort...
 
Just nu håller jag på att bli galen, känns det som. Allt är en enda stor jävla väntan, jag börjar hata och förakta livet once again.
Väntar på beslut och utredningar... har inte gjort annat nu... är trött på att bollas runt, runt, runt.
Jag orkar inte, jag hatar livet, jag hatar att jag ständigt misslyckas... jag vill kunna må bra igen, men den känslan har jag inte haft på flera, flera, flera år, om jag ens någonsin mått helt bra? I don't remember...
 
Jag vet egentligen inte vad jag vill, jag vet inte ens hur jag ska kunna nå dit. Drömmarna dör och hoppas är farligt...

RSS 2.0