Imorgon måste jag ringa ett samtal (och jag hatar att ringa viktiga samtal, får ångest och panik), skicka mail till min kontaktperson på FK och så har jag ju så klart ett samtal att se fram emot, den 11 september, då jag ska pladdra i telefonen i en timme med någon jag inte känner, som till råga på allt jävla elände är psykolog. Hurra, jag hoppar och skuttar av glädje! Eller inte.

Har även väntat i flera månader på ett annat samtal, nu minns jag inte ens vad en sådan person heter, men denna person skulle höra av sig efter semestern. Det är snart september, och jag har fortfarande inte hört ett jota. Ovanligt..