Idag har jag gjort något jag verkligen inte tycker om, nämligen att panta burkar och flaskor... känner mig så jävla lodig då... för det är nämligen inte en ICA-kasse jag pantar, nej nej, Snuff ska minsann slå på stort och panta fyra jävla sopsäckar med flarror.
Var först till Konsum (eftesom jag har så mycket burkar och flaskor så vill jag inte vara på samma ställe och stå där en halv jävla evighet), sedan till ICA och höll på att få frispel, eftersom pantningsmaskinen blev full 2 gånger (hur nu det är möjligt, för så jävla mycket hade jag inte pantat), så jag fick nog och gick in, fick mina pengar och drog till Willys.
Men nejdå, där fick jag minsann inte heller panta, eftersom den höll på att rengöras, och det skulle ta minst en timme, (Hur kan det ta så jävla lång tid att göra rent en sådan, undrar jag...) så då blev det att jag åkte 1,5 mil för att panta resten av mina flarror, eftersom jag vägrade att åka tillbaka till Konsum eller ICA för att panta färdigt...

Nu har jag städat den ena av mina två garderober och jag kan ärligt säga: Fan vad mycket skit jag hade i den... maaassor av tidningar, gamla berättelser, en kortlek, två fotoalbum, en video(!) och massor av väskor, för att bara nämna lite av all bråten...
Men nu är det inte allt för mycket saker kvar i den, bara... videon och typ två saker till... ska nog bära ut det mesta i ladan så jag blir av med lite av all skit...
Pappa håller på och fixa den andra av mina garderober, min jävla monstergarderob... det var lätt att räkna hur många lådor på det fanskapet som var helt (noll och inga), vilket var ganska irriterande, eftersom det inte gick att lägga in saker i lådorna, utan att de föll ner på golvet igen...

Nu har jag en skaplig huvudvärk... men men, den går väl över, får jag hoppas...
Lyckades få klart brorsans present idag... låg vaken länge som satan igår och insåg att jag hade missat att sätta dit det viktigaste på hela collaget...
Ni vet, när man var liten (eller ja, folk kanske gör det fast de inte är små, vad vet jag :)) så hade i alla fall jag en sådan här kompisbok... brorsan skrev i den 1996, och det har jag kvar... kopierade hans svar och tänkte klistra in det på collaget... vilket jag så klart glömde igår, men kom på det igår kväll... så fick fixa det idag istället...

Pheeeew, nu är jag äntligen (efter sisodär en veckas slit) färdig med brorsans present... hoppas han uppskattar den, annars kommer jag att bli våldsamt irriterad...

Ringde för att fråga efter min läkartid också, fast det gjorde jag igår... blev jävligt irriterad (eftersom jag talade om att jag inte fått någon kallelse), då hon jag pratade med inte ens hade skickat någon... duktigt, verkligen duktigt. Är inte direkt första gången det händer att de har glömt att skicka en kallelse heller... eller en annan favorit: De skickar kallelsen, jag ska vara på mötet klockan 13.00 och klockan är då 14.00. (Ja, samma dag som jag fick kallelsen, så insåg jag att jag var 1 timme sen till mötet... men ja, där jag bor så kommer inte posten förrän vid 14.00)

Nej, nu ska jag sova, så jag orkar slå in brorsans present imorgon :D

Just nu är jag trött i huvudet och trött i största allmänhet... ska fixa en miljon saker imorgon (känns det som), lämna blodprover (igen), skälla (gick ju så bra idag, hann inte... och inte igår heller...), fixa med stallet tillsammans med miss P, fixa brorsans present ännu mera, handla present åt mamma... och fan vet allt... min skalle är bara en enda stor gröt...
Så, nu lägger jag ner för idag och försöker sova istället...

Pheeeew, det känns som att jag har varit i gång hela dagen idag... först praktik, sedan hem och käka, lämna papper, iväg till miss P (stort tack för all hjälp med bloggen och lånet av scannern!), hem, äta, posta brev, fixa presenten till min storebror... det snurrar bra i skallen nu, vill jag lova!
Kollade lite i gamla album också, på när jag var liiiiten... var rätt skoj, var läääänge sedan jag gjorde något sånt...
Hittade ett kort på mig, då jag inte kan vara gammal alls, max 2 veckor...
Och om ni undrar varför jag har ett ärr på skallen, så är det bara att läsa om det här. Har även skrivit lite om det i min underblogg... (så, det är bara att välja, om ni ska kolla min underblogg och gå via länken där, eller gå via länken här ovan...

Jahapp, i lördags drog jag och mamma iväg för att kolla i affärer och handla... skulle fixa en ram till en bild jag har... well well cykelställ, vi fixade ramen, drog hem... och när jag ska packa upp den (igår) så ser jag en stor jävla spricka i glaset... jahapp, var bara att dra iväg till ÖoB för att fixa en ny ram (vi lyckades hitta kvittot till ramen efter ett sjuhelvetes letande.), vi fixar det och drar sedan hem.
Väl hemma så ska jag ta av mig mina ytterkläder, så jag ställer ramen på/i gubbstolen... och ni kan säkert gissa vad som händer. Ramkräket åker i golvet med ett brak och även denna gång så blir det en ÄNNU större spricka i glaset...
Då tog vi bort glaset och lät ramen vara utan glas...

Bilderna (ja, bilder i plural) är jävligt häftiga, det är en sån där bild som ändrar sig, beroende på hur du står... tog kort på alla tre, så ni ska få se hur de ser ut :)

Okej, jag tror nog att jag ger upp mina förbannade Anthrax (Atarax) nu, för nu börjar det bli som när jag käkade... hmm, minns inte vad medicinkräket hette, men var något ångestdämpande/lugnande skit som inte fungerade alls... eller jo, ville jag ha världens halsbränna som inte gick över, så funkade de hur bra som helst...

Men nu är det ju så, att jag inte vill ha halsbränna, jag vill inte ligga och vara förbannad... JAG VILL SOVA! Ingenting annat. På kvällarna/nätterna så vill jag sova. Punkt. Ingenting annat. Bara sova. När jag inte får sova, så ligger jag och ändå försöker sova, för det är som sagt det jag vill göra på nätterna. End of story.


(Jo, jag vet, mitt öga är inte blodsprängt, men när jag kliver upp på mornarna så känns det fan som att de är blodsprängda och att jag har ett ton grus i ögonen... så ögonskuggan fick representera mina ögonvitor...)

Pheeew, nu har jag fixat till bloggen lite... blev ett jävla slit (hmm, en timme ungefär...) men fick till det tillslut, tjohoo!
Har varit och kollat runt i affärer idag, det enda jag köpte var en bok, ingenting mer...

Lyckades i alla fall ta mig iväg på blodprover i torsdags... sen köpte jag ett par rosa tärningar på Mekonomen, kunde inte låta bli :D
Sen blev det stallet med miss P, vi tog lite kort på hästarna efter att vi fixat färdigt i stallet...

Igår fick jag veta att Lillan, mr K's kissemiss avlidit... vet inte av vad, men... ja, hon lever i alla fall inte längre... :'(

Jahapp, nu är mina Mirtazapin (även kända under namnet Remeron) slut, så får lov att köra på mina Atarax (eller Anthrax som jag föredrar att kalla dem...) istället... ingen av dem funkar som de ska, min sömn är lika kass som alltid. (Och jo, jag vet att Mirtazapin även är antidepp-piller, men för mig ska de tydligen vara sömnmedel, lika som Atarax ska vara det...)

Lyckades även ringa till min läkare (eller ja, fick inte prata med honom)... jag omformulerar mig; Jag ville prata med min läkare, men den snorkiga sjuksköterskan påpekade (precis som jag misstänkte att hon skulle göra) att han minsann inte hade tid med sådant... sedan undrade hon vad jag ville, och jag sa att mina mediciner inte funkade. Hon frågade inte:
1. Vad för medicin jag åt
2. Varför jag åt den

Plus att hon hela tiden hummade och smackade med tungan, det var rent ut sagt, jävligt irriterande. Och som vanligt så fick jag sådär hux flux veta att jag hade en läkartid att vänta, och jag hoppas verkligen att de skickar en kallelse, för annars har jag ingen jävla aning om när jag ska dit. (Datum vet jag, dock inte tiden.)

Nu ger jag upp för ikväll och försöker sova istället... hur bra nu det kommer gå... ska försöka lyckas ta mig iväg för att ta blodprover imorgon också... jippie... NOT

Sitter och lyssnar på låten Monster och vill bara gråta. Igen. Herregud, ska detta helvete aldrig sluta? Visst, jag gör saker jag inte skulle ha gjort för bara några veckor sedan. Men ändå, ändå sitter jag här och mår shitty as usual. Jag hatar de jävla tårarna, vill inte, vill inte, vill inte!
Jag försöker att inte tänka, jag vet allt för väl hur mycket värre det blir då.
Men jag kan inte låta bli, jag kan inte stänga av hjärnan, hur mycket, mycket jag än vill. Det. går. inte.

Att jag inte får sova speciellt bra gör kanske sitt också... har inte ringt min läkare än, har glömt bort det... Det flyger ut ur huvudet så fort jag kommer hem från praktiken, är det för att jag anstränger mig så mycket på praktiken, så det flyger bort ur mitt huvud när jag kommer hem?

Jag vill så mycket, så att jag tappar bort förmågan till att sortera ut allt jag verkligen vill göra... jag blir förvirrad och vill tillslut inte göra någonting...

Är drömmarna döda, eller är det jag som börjar vissna, som en vacker blomma?

Så trött, men får som vanligt inte sova.
Iväg på praktik imorgon igen då, får se vad jag då ska hitta på... och så måste jag prata med min läkare och min jobbcoach... jag hatar att prata med folk jag inte känner...

Går i väntans tider igen, och jag är så jävla trött på att vänta. Jag känner mig undanskuffad, som en jävla pappersbit som bara slängs i papperskorgen...
Ska jag behöva vänta i över 8 månader igen, utan att idioterna inte kommer fram till något igen? Jag fylls av hånfullhet igen, över de falska jävla orden, att de ska kunna hjälpa mig... den visan har det trallats många verser på, men inte fan har jag fått någon hjälp.

Pratade lite med min mamma idag, om vad jag och min läkare pratat om förra gången jag var iväg till honom. På honom lät det som att jag använde mina "fel" (Exempel: min sociala fobi, min ångest, mitt dåliga mående...) som en ursäkt till att inte göra något. (Praktisera eller plugga, till exempel)
Och eftersom jag är extremt tjurskallig, så skulle jag minsann bevisa för läkaren att han hade fel, att jag fanemig inte alls använde mina "fel" som en ursäkt... och tadaaa, här är jag nu. Jag mår skit, men nog fan ska jag praktisera, för jag vet att om jag har något att göra (även om det bara är en liten stund), så slipper jag hela tiden tänka så förbannat mycket...

Lite små uppdateringar... Miss M har fått komma hem från sjukhuset, det var inflammation i magen, och det är skönt att hon fått komma hem, var väldigt orolig för henne...

Min euforiska lycka höll i sig i två veckor, sen blev det en total kraschlandning. Min "jobbcoach" eller vad hon nu är, hade tydligen pratat med min chef, och eftersom det gått så bra, så tyckte hon att jag skulle börja vara där lika mycket som miss P, (hon är där 15 timmar i veckan, jag är där 6, vilket innebär att man mer än fördubblar min tid där...) men det vet jag att jag inte klarar av. Vad av "mjukstart" är det hon inte fattar? För så jävla svårt att förstå mjukstart är det inte. Jag vill inte vara där i bara två veckor med 6 timmars praktik, för att sedan öka den 9 timmar... det finns inte en chans i helvete att jag klarar av det, det går bara inte.

Jag är något förvirrad också, för när jag pratade miss P, så var det min jobbcoach som pratat med min chef (det var då hon tyckte jag skulle gå lika länge som miss P), men när jag fick sms av henne, så var det tydligen bara prat om att förlänga praktiken med 1 timme om dagen... Hur fan ska hon ha det?! För jag menar, då har hon sagt en sak till min chef och en helt annan till mig.
"Fult", sa Bill.
"Fult var ordet", sa Bull.

Ångesten tar återigen strypgrepp på mig, och det känns som att jag ännu en gång har en laddad pistol mot tinningen...

Idag känns det som att jag inte haft en minut för mig själv på nästan hela dagen... jag steg upp, käkade frulle, tränade och stack sedan iväg till praktiken, där även miss P var. Var skönt att få måla och samtidigt prata med henne.
Vid 10.30 ungefär, så ringer mobilen, och först blir jag väldigt irriterad, eftersom jag är helt övertygad om att det är ett lismande försäljarkräk.

Ack så fel jag hade... det var min bror som ringde, som undrade om jag slutade praktiken klockan 12, vilket jag bekräftade. Han undrade då om jag kunde åka in och hämta min brorson på akuten, eftersom han, min bror och hans sambo var på akuten, eftersom miss M hade fruktansvärt ont i magen.
Först trodde jag det var min brorson som var på akuten, men nu var det miss M. Jag tror det var blindtarmen, de har fortfarande inte lyckats lista ut det...

Så jag skjutsade hem miss P efter jag slutat (hon skulle på lunch) och jag körde iväg mot akuten.
Det tog en stund, men sedan hittade jag min bror och min brorson. Jag körde hem, fixade lunch och spenderade sedan tiden fram till ungefär 14.30 med min brorson, sedan kom mamma hem.
Vi åt vid 16.00, och vid 18.10 så fick mamma lov att åka på träning, och efter det så kollade jag och brorsonen på film, sedan gick vi hem till honom, och vid 19.30 så kom min bror hem...

Tänker på miss M, och hoppas verkligen att allt är bra med henne och att hon snart får komma hem!