Stress...
Imorgon ska jag iväg för att först träffa min skötare, och sedan en läkare. Hurra. Den artonde i ordningen. Jag ÄLSKAR verkligen att behöva byta läkare stup i kvarten. (Nej, inte direkt.)
Vet inte riktigt hur min sinnesstämning är för tillfället, känner mig trött, men samtidigt inte. Mår... rätt okej, tror jag... har nog inte känt efter ordentligt...
Har även ett gäng saker att fixa, måste baka, måste fixa present, måste... måste... måste... usch, nu blev jag stressad...
Ett annat måste: ringa vaktmästaren och fråga om massa saker, som hyresvärden inte hade en aning om... och om vaktmästaren inte vet, vad gör jag då?
Nej, nu ska jag försöka sova. Återkommer imorgon med information om hur mina möten gick...
Totalt slut i skallen...
Min hjärna är totalt slut, hur länge kommer jag orka vara såhär uppåt, egentligen? Innan allt faller som ett korthus igen. Jag bara väntar på smällen, som jag är helt säker på, att den kommer komma. Inte om, utan när är frågan. Måste göra en hel hög med saker, som jag glömmer bort, de försvinner ut ur mitt minne fortare än kvickt...
Imorgon måste jag städa, fylla i papper och skicka iväg... men det går nog bra, tror jag. Förhoppningsvis, i alla fall.
Har endel andra saker jag måste göra också, fixa färgpatroner, till exempel... frågan är bara om jag kommer att komma ihåg det... jag får väl hoppas på det...
Uppåt, uppåt, uppåt!
Är fortfarande sådär läskigt uppåt, allt jag funderar över är hur länge det kommer hålla i sig.
Min psykolog ringde mig idag och pratade en stund, hon undrade hur det var och om det blivit någon förändring, vilket det inte har.
Tycker det är bra att hon bryr sig (är nog första gången någon inom psyk bryr sig, som ringt upp mig flera gånger i veckan för att fråga saker), vilket jag också talade om för henne.
Det jävliga är att hon bor måååånga mil härifrån, tror det är runt 30-35 mil, så det är synd... hon hade också pratat med psyk här, men det ger jag inte ett piss för, de har inte hjälpt mig ett jävla dugg innan, så varför skulle de börja nu?
Ska jag behöva flytta för att få hjälp eller?
Har varit läskigt uppåt i en vecka nu, jag undrar vad det beror på, och jag undrar hur länge det kommer vara.
Vad är detta?
De senaste dagarna (sedan i torsdags, om jag minns rätt) så har jag kännt mig äckligt uppåt. Inte lite uppåt, utan det har kännts som att jag har tagit något, fast jag inte har det.
Vet inte riktigt varför jag känner så, och jag måste hela tiden göra något, jag känner mig otroligt rastlös... hur kommer det sig, I wonder...
Har skrivit som en galning, motionerat som satan och tankarna snurrar fortare och fortare, jag hinner inte med. Ja, jag har berättat det för psykologen som jag var och träffade för två dagar sedan, så att personen i fråga vet om det...
Har även kommit på andra saker jag glömt tala om för psykologen, så jag får lov att skriva ett sms och tala om det... inte nu dock, lite för tidigt... eller sent, menar jag, för det.
Jag måste hinna med alla tankarna, hur jag nu ska lyckas med det... sedan ska jag lyckas med praktiken imorgon... men jag känner inga behov av sömn, inte just nu i alla fall... men nu ska jag ändå försöka sova... om det nu inte blir så att jag fortsätter att skriva på min berättelse istället... vilket är mer troligt...
Psykologprat, födelsedag och flytt
Idag har jag haft ett samtal med psykologen som ska utreda mig, vi pratade i nästan en timme... örat blödde, kändes det som... och jag minns knappt vad jag svarade eller vad hon frågade, jag hade ångest och jag hatar att prata med folk jag inte känner, framförallt psykologer... jag känner mig så underlägsen... gäller även läkare... (även om jag ibland undrar om det är de eller jag som är sjukast...)
Har även bakat som en galning, min brorson blir stor kille imorgon, hela 6 år... var tar åren vägen?! De springer iväg och jag hinner verkligen inte med.
Att jag inom en snar framtid ska flytta försöker jag inte tänka på, jag blir bara stressad... men det löser sig nog, det också.
Endast väntan
Imorgon måste jag ringa ett samtal (och jag hatar att ringa viktiga samtal, får ångest och panik), skicka mail till min kontaktperson på FK och så har jag ju så klart ett samtal att se fram emot, den 11 september, då jag ska pladdra i telefonen i en timme med någon jag inte känner, som till råga på allt jävla elände är psykolog. Hurra, jag hoppar och skuttar av glädje! Eller inte.
Har även väntat i flera månader på ett annat samtal, nu minns jag inte ens vad en sådan person heter, men denna person skulle höra av sig efter semestern. Det är snart september, och jag har fortfarande inte hört ett jota. Ovanligt..
Jag hatar att vänta, jag vill att saker och ting händer nu, nu, nu!
Glaspipett, NEJ TACK!
Jag skulle (som vanligt...) fylla min pipett med Theralen (det står på förpackningen att jag endast får använda pipetten vid dosering), droppa ner den i ett glas och sedan blanda den med vatten.
Vad händer? Jo, jag råkar tappa den jävla pipetten på golvet, så att den går i tusen bitar. Jag var lagom irriterad, och jag undrar, varför i helvete jag inte kan få en jävla PLASTpipett istället?! Det borde ju vara bra mycket billigare, och satan så mycket säkrare, eftersom en plastpipett gåt ju inte sönder om man nu (som jag) råkar tappa den i golvet, vilket inte är helt oundviligt, för glas tappar man ju ibland så att skiten går sönder...
Ensamheten...
Nu, snart, om en stund ska jag försöka sova... hur jag nu ska lyckas med det, jag som är livrädd för ensamheten... tvången kommer smygande och ångesten flyter som tjära i mina vener...
Jag tycker inte om ensamheten, men den lämnar mig inte ifred...jag önskar jag slapp den, men det verkar helt omöjligt.
Min dag var, precis som alla andra dagar, fylld av ångest och jag blev yr i huvudet av alla människor och alla intryck.
Kan jag få en gångs skull vara normal? Nej, det är helt jävla omöjligt... jag känner mig som en mental naturkatastrof som bara kommer sluta på ett enda jävla vis, i tragedi.
Kan jag göra något åt det? Det verkar inte så... jag har minnen av att läkare (många, många) sagt att "Vi ska hjälpa dig. du ska få hjälp.", men det är bara falskhet, jag hatar deras lögner. Hur fan ska de kunna hjälpa mig? Det enda de gör är ju att humma och att bolla runt mig/bolla över ansvaret på någon annan...
Så trött nu...
Oh no, not YOU again...
Häromdagen fick jag hem en läkartid (behövde för en gångs skull inte ringa och tjata.), vilket jag tyckte var bra... fram tills jag öppnade brevet och såg vilken läkare jag fick...
Just precis. Samma läkare som sist. Mamma kommenterade det med:
"Jamen då får du i alla fall samma läkare för en gångs skull..."
Mitt svar:
"Det är i och för sig sant, men i det här fallet hade jag faktiskt hellre tagit en ny läkare."
Har även fått hem vad min handläggare på FK skrivit om mig i sitt omdöme, och jag tycker det är fan så mycket bättre skrivet än vad min sjukintyg är...
Så jag får väl se vad läkaren vill prata med mig om den 3:e augusti då jag ska dit...
Jag håller med karaktären Lisbeth Salander om en sak; det är ingen idé att prata med tokdoktorer, de lyssnar ju ändå inte på vad jag säger.
Vissa frågor vill jag inte besvara, de förtjänar inte ens ett svar... idiotiska frågor... jag hatar dem... tror de jag tycker det roligt att bo hemma? Tror de jag gillar att ha psykiska problem?
Nej, precis... men försöker de titta på mer än en diagnos? Nej... de är ju de "allvetande läkarna", och jag är ju bara en psykpatient...
En annan sak som stör mig är; varför har de samlat in "psykiska sjukdomar" i en enda stor klump? Borderline, ADHD, autism, paniksyndrom och så vidare...
Tänk om de skulle göra lika med fysiska sjukdomar... hjärntumörer, benbrott, hjärtfel, migrän... inte så bra va? Men med psykiska sjukdomar verkar det vara helt i sin ordning...
Nära kanten...
Häromdagen (minns inte om det var igår eller i torsdags) så fick jag ett samtal. Det är inte ofta det ringer på vanliga telefonen, och ännu ovanligare att samtalet är till mig.
Hur som helst, samtalet var i alla fall till mig, nu ska (äntligen, efter sisodär 3 års jävla bråkande) jag få min jävla utredning. Igen.
H*n jag pratade med sa att jag skulle bli utredd för aspergers syndrom. Igen.
Då blev jag faktiskt riktigt förbannad, och påpekade att en annan läkare sagt att jag skulle bli utredd för flera saker, inte bara aspergers. Är rätt så jävla less på att läkarna inte kan ta bort sina jävla skygglappar, de kan bara se en diagnos.
Påpelade för personen jag pratade med, att förra läkaren jag hade, sa att jag skulle bli utredd för flera diagnoser, inte bara en.
Jag menar, så som de håller på nu..,. tänk om en polis skulle tänka så jävla enkelriktat! Det har begåtts ett mord, allt pekar på att det är en viss person, men poliserna har i förväg bestämt sig för att det helt enkelt måste vara en helt annan person. (Skulle poliserna göra så, så skulle det bli ett jävla liv, men att göra så inom psyk verkar tydligen vara helt okej...)
Och om psykologen jag ska träffa i höst (h*n jag pratade med sa att h*n kunde prata med dem på psyk och se om jag fick en snabbare tid, vilket jag vänligt avböjde. Har jag väntat så jävla länge, kan jag vänta två månader till...) bara vill göra en utredning om aspergers syndrom, så tänker jag säga:
"Om du tänker så jävla enkelriktat kan jag lika gärna åka hem igen. Jag har redan blivit utredd för det en gång, varför ska jag då bli utredd för det en gång till? Något fel är det, men vad det är, har jag inte kompetens att avgöra, jag tror dock inte att det är aspergers syndrom. Ta av skygglapparna och tänk utanför ramarna, för helvete!"
Fick även reda på att jag haft sömnproblem mycket längre än vad jag egentligen trott... hade ett jobbigt samtal idag,, men vill inte skriva om det här...
Jag står vid kanten, mörkret har slukat mig med hull och hår...
Mina monster...
Imorgon (eller ja, om 8 timmar och 40 minuter) ska jag iväg till min skötare... ser fram emot det sååå mycket... not.
Bara massa pladder, same as usual. Har fortfarande inte fått mitt sjukintyg, det har gått 2 veckor och 2 dagar sedan jag var hos läkaren. Pratade med en sekreterare i fredags som sa att de skickat både LUH och sjukintyg. Jo tack, jag märker det.
Det här med mina humörsvängningar... det är inte bara det att jag fått mer än nog... jag har alltid, så länge jag kan minnas, haft problem/extrema svängningar i mitt humör. Jag har dessutom ett extremt svart/vitt tänkande... jag vet inte längre hur det känns att må bra eller hur det känns att inte ha ångest...
Jag lever med flera monster, bland annat Herr Ångest, Fröken Självförakt, Fröken Döden, Herr Självdestruktivitet (fast det var dock rätt länge sedan jag skadade mig själv...) för att bara nämna några...
Så skör...
För en gångs skull verkar det som att dårhuset gjort sitt jobb. Var till läkaren för en vecka sedan, de skrev LUH:t igår och skulle skicka det idag, så det verkar som jag slipper tjata flera jävla veckor på dem den här gången.
Får även frispel på min dator som bestämt sig för att endast en av mina tre USB-portar ska fungera... hurra...
Telefonskrället vill jag backa över, eftersom den hänger sig, byter profil och fan vet allt... grrrr...
Har börjat fundera sjukt mycket igen också, men tankarna stannar inte, de bara snurrar allt fortare, bort från mig, jag har ingen aning om någonting, känns det som...
Jag har även ständig ångest och vill oftast bara gråta. Allt är så jävla trasigt.
Varenda gång jag går till min skötare så frågar personen i fråga "Om jag fortfarande har dåligt med kompisar?"
Take a guess! Tror du seriöst att det ändras på två veckor?!
Så skör och så jävla trasig...
Får även frispel på min dator som bestämt sig för att endast en av mina tre USB-portar ska fungera... hurra...
Telefonskrället vill jag backa över, eftersom den hänger sig, byter profil och fan vet allt... grrrr...
Har börjat fundera sjukt mycket igen också, men tankarna stannar inte, de bara snurrar allt fortare, bort från mig, jag har ingen aning om någonting, känns det som...
Jag har även ständig ångest och vill oftast bara gråta. Allt är så jävla trasigt.
Varenda gång jag går till min skötare så frågar personen i fråga "Om jag fortfarande har dåligt med kompisar?"
Take a guess! Tror du seriöst att det ändras på två veckor?!
Så skör och så jävla trasig...
Hummande, I hate it...
Igår var jag iväg till en läkare igen. Han undrade varför jag var där, och då talade jag om att jag ville ha ett LUH och ett sjukintyg.
Han hade dock inte en aning om att han skulle skriva ett LUH till mig, de hade bara talat om att han skulle skriva ett läkarintyg...
Pratar de överhuvudtaget på det där stället, eller pratar de bara med väggen? Jag börjar fanemig undra...
Sedan gjorde han något som jag verkligen hatar, han satt och hummade och glodde på den jävla datorskärmen. Finns det något tydligare sätt att visa sitt ointresse på, än att sitta vid datorskärmen och humma? Det är inte bara läkarna jag tycker illa om, när de gör så, det gäller alla. Hummande tycker jag visar ett stort ointresse över vad jag har att säga.
"Lyssnar du?"
"Mm..."
"Vad sa jag då?"
"Mm..."
I rest my case.
Har även fått ny medicin, eftersom jag har så satans svårt att somna och sova. Har dock inte vågat testa den, eftersom jag inte vet hur jag blir dagen efter jag tagit den. Om jag blir som en jävla zombie dagen efter så kommer jag inte ta den igen, eftersom jag kör bil, och jag har ingen lust att köra bil när jag är en zombie.
Han hade dock inte en aning om att han skulle skriva ett LUH till mig, de hade bara talat om att han skulle skriva ett läkarintyg...
Pratar de överhuvudtaget på det där stället, eller pratar de bara med väggen? Jag börjar fanemig undra...
Sedan gjorde han något som jag verkligen hatar, han satt och hummade och glodde på den jävla datorskärmen. Finns det något tydligare sätt att visa sitt ointresse på, än att sitta vid datorskärmen och humma? Det är inte bara läkarna jag tycker illa om, när de gör så, det gäller alla. Hummande tycker jag visar ett stort ointresse över vad jag har att säga.
"Lyssnar du?"
"Mm..."
"Vad sa jag då?"
"Mm..."
I rest my case.
Har även fått ny medicin, eftersom jag har så satans svårt att somna och sova. Har dock inte vågat testa den, eftersom jag inte vet hur jag blir dagen efter jag tagit den. Om jag blir som en jävla zombie dagen efter så kommer jag inte ta den igen, eftersom jag kör bil, och jag har ingen lust att köra bil när jag är en zombie.
Förbannad och trött...
Just nu är jag förbannat trött... och vid lunch idag var jag mest det förstnämnda (förbannad alltså).
Eller ja, egentligen var jag inte förbannad, mest irriterad... så nu får jag lov att känna mig äckligt stressad eftersom anledningen till att jag blev irriterad var för att min telefon ringde vid 11.30.
Jaha, min skötare. Hade lust att bara lägga på luren. Personen i fråga blev ju sjuk sist, och hade inte ens ork att meddela mig om detta, så då åkte jag alltså över 7 mil tur och retur helt i onödan... Hade det däremot varit jag som varit sjuk utan att meddela detta, så hade jag fått lov att pröjsa 300 spänn!
Borde vara tvärtom också... så fort de inte meddelar så får patienten betalt... fast i och för sig, då skulle väl psyk gå i konkurs, hoho...
Nåja, hur som helst, anledningen till att jag är stressad är för att jag ska vara hos skötaren 9.00, vilket innebär att jag måste hinna packa och göra massa annat innan det... det bäddar fanemig för katastrof...
Min skötare ville tydligen inte att vi skulla ha mötet längre fram, eftersom jag då skulle vara utan kontaktperson så länge... men i detta fall klarade jag mig fan så mycket bättre utan denna kontaktperson... litar inte ett dyft på personen i fråga...
Eller ja, egentligen var jag inte förbannad, mest irriterad... så nu får jag lov att känna mig äckligt stressad eftersom anledningen till att jag blev irriterad var för att min telefon ringde vid 11.30.
Jaha, min skötare. Hade lust att bara lägga på luren. Personen i fråga blev ju sjuk sist, och hade inte ens ork att meddela mig om detta, så då åkte jag alltså över 7 mil tur och retur helt i onödan... Hade det däremot varit jag som varit sjuk utan att meddela detta, så hade jag fått lov att pröjsa 300 spänn!
Borde vara tvärtom också... så fort de inte meddelar så får patienten betalt... fast i och för sig, då skulle väl psyk gå i konkurs, hoho...
Nåja, hur som helst, anledningen till att jag är stressad är för att jag ska vara hos skötaren 9.00, vilket innebär att jag måste hinna packa och göra massa annat innan det... det bäddar fanemig för katastrof...
Min skötare ville tydligen inte att vi skulla ha mötet längre fram, eftersom jag då skulle vara utan kontaktperson så länge... men i detta fall klarade jag mig fan så mycket bättre utan denna kontaktperson... litar inte ett dyft på personen i fråga...
Just great...
Jahapp, detta kommer bli ett jävligt dåligt slut på månaden. Måste till läkaren på onsdag, vilket med all jävla säkerhet kommer innebära mediciner som är snordyra.
Dessutom så måste jag nu gå till tandläkaren... vilket förmodligen också kommer innebära ett stort jävla hål i plånboken...
Läkarbesöket blir av på onsdag, då jag egentligen skulle ha praktik, men nej nej, självklart måste de lägga in läkartiden helt åt helvete... får ha praktiken på torsdag istället, annars blir det så förbannat stressigt, och jag hatar att stressa...
Dessutom så måste jag nu gå till tandläkaren... vilket förmodligen också kommer innebära ett stort jävla hål i plånboken...
Läkarbesöket blir av på onsdag, då jag egentligen skulle ha praktik, men nej nej, självklart måste de lägga in läkartiden helt åt helvete... får ha praktiken på torsdag istället, annars blir det så förbannat stressigt, och jag hatar att stressa...
No breakfast for yoooou
Jahapp, imorgon var det dags att kolla upp min mage... kommer få lov att fasta (ska vara där 8.45), vilket betyder att jag inte kommer få käka frulle, vilket i sin tur innebär att jag kommer vara en elak bitch. Blir alltid det när jag inte får frulle... är lätt dagens viktigaste mål för mig... så, stackars krakar som får stå ut med mig imorgon...
Är i och för sig glad över att undersökningen kommer att vara tidigt på morgonen, och inte mitt på dagen, för i så fall skulle jag vara en riktigt otrevlig och elak jävel att ha och göra med...
Är i och för sig glad över att undersökningen kommer att vara tidigt på morgonen, och inte mitt på dagen, för i så fall skulle jag vara en riktigt otrevlig och elak jävel att ha och göra med...
Sweet dreams
Vet inte riktigt om jag vågar somna, hade en riktigt otäck dröm inatt... den gav mig sådan dödsångest...
Minns inte riktigt vad den handlade om, men kommer ihåg att när jag vaknade, så var jag övertygad om att nu, precis nu 03.15, så kommer alla i huset att dö. Och det kommer inte vara någon annans fel än mitt.
Varför jag var så övertygad om att jag kommer dö, vet jag inte. Men känslan var inte trevlig...
Så nu ska jag försöka sova, aningen pillergroggy (tror jag i alla fall, eller så är jag bara allmänt trött, somnade ju faktiskt inte på soffan som jag vanligtvis alltid gör...), så får jag väl se om den där otäcka känslan kommer tillbaka...
I sure as hell hope not...
Minns inte riktigt vad den handlade om, men kommer ihåg att när jag vaknade, så var jag övertygad om att nu, precis nu 03.15, så kommer alla i huset att dö. Och det kommer inte vara någon annans fel än mitt.
Varför jag var så övertygad om att jag kommer dö, vet jag inte. Men känslan var inte trevlig...
Så nu ska jag försöka sova, aningen pillergroggy (tror jag i alla fall, eller så är jag bara allmänt trött, somnade ju faktiskt inte på soffan som jag vanligtvis alltid gör...), så får jag väl se om den där otäcka känslan kommer tillbaka...
I sure as hell hope not...
Anthrax
Okej, jag tror nog att jag ger upp mina förbannade Anthrax (Atarax) nu, för nu börjar det bli som när jag käkade... hmm, minns inte vad medicinkräket hette, men var något ångestdämpande/lugnande skit som inte fungerade alls... eller jo, ville jag ha världens halsbränna som inte gick över, så funkade de hur bra som helst...
Men nu är det ju så, att jag inte vill ha halsbränna, jag vill inte ligga och vara förbannad... JAG VILL SOVA! Ingenting annat. På kvällarna/nätterna så vill jag sova. Punkt. Ingenting annat. Bara sova. När jag inte får sova, så ligger jag och ändå försöker sova, för det är som sagt det jag vill göra på nätterna. End of story.
(Jo, jag vet, mitt öga är inte blodsprängt, men när jag kliver upp på mornarna så känns det fan som att de är blodsprängda och att jag har ett ton grus i ögonen... så ögonskuggan fick representera mina ögonvitor...)
Men nu är det ju så, att jag inte vill ha halsbränna, jag vill inte ligga och vara förbannad... JAG VILL SOVA! Ingenting annat. På kvällarna/nätterna så vill jag sova. Punkt. Ingenting annat. Bara sova. När jag inte får sova, så ligger jag och ändå försöker sova, för det är som sagt det jag vill göra på nätterna. End of story.
(Jo, jag vet, mitt öga är inte blodsprängt, men när jag kliver upp på mornarna så känns det fan som att de är blodsprängda och att jag har ett ton grus i ögonen... så ögonskuggan fick representera mina ögonvitor...)
Men för fan...
Jahapp, nu är mina Mirtazapin (även kända under namnet Remeron) slut, så får lov att köra på mina Atarax (eller Anthrax som jag föredrar att kalla dem...) istället... ingen av dem funkar som de ska, min sömn är lika kass som alltid. (Och jo, jag vet att Mirtazapin även är antidepp-piller, men för mig ska de tydligen vara sömnmedel, lika som Atarax ska vara det...)
Lyckades även ringa till min läkare (eller ja, fick inte prata med honom)... jag omformulerar mig; Jag ville prata med min läkare, men den snorkiga sjuksköterskan påpekade (precis som jag misstänkte att hon skulle göra) att han minsann inte hade tid med sådant... sedan undrade hon vad jag ville, och jag sa att mina mediciner inte funkade. Hon frågade inte:
1. Vad för medicin jag åt
2. Varför jag åt den
Plus att hon hela tiden hummade och smackade med tungan, det var rent ut sagt, jävligt irriterande. Och som vanligt så fick jag sådär hux flux veta att jag hade en läkartid att vänta, och jag hoppas verkligen att de skickar en kallelse, för annars har jag ingen jävla aning om när jag ska dit. (Datum vet jag, dock inte tiden.)
Nu ger jag upp för ikväll och försöker sova istället... hur bra nu det kommer gå... ska försöka lyckas ta mig iväg för att ta blodprover imorgon också... jippie... NOT
Lyckades även ringa till min läkare (eller ja, fick inte prata med honom)... jag omformulerar mig; Jag ville prata med min läkare, men den snorkiga sjuksköterskan påpekade (precis som jag misstänkte att hon skulle göra) att han minsann inte hade tid med sådant... sedan undrade hon vad jag ville, och jag sa att mina mediciner inte funkade. Hon frågade inte:
1. Vad för medicin jag åt
2. Varför jag åt den
Plus att hon hela tiden hummade och smackade med tungan, det var rent ut sagt, jävligt irriterande. Och som vanligt så fick jag sådär hux flux veta att jag hade en läkartid att vänta, och jag hoppas verkligen att de skickar en kallelse, för annars har jag ingen jävla aning om när jag ska dit. (Datum vet jag, dock inte tiden.)
Nu ger jag upp för ikväll och försöker sova istället... hur bra nu det kommer gå... ska försöka lyckas ta mig iväg för att ta blodprover imorgon också... jippie... NOT
Luft, luft! Jag måste få LUFT!
Igår kväll när jag skulle lägga mig och sova, så hände något svinotäckt... äter fortfarande den där satans sömnmedicinen Mirtazapin, och den fungerar fortfarande inte. (Har ätit den sedan den 12 september, alltså 2 veckor och 2 dagar.)
Hur som helst, när jag skulle försöka sova igår, så kunde jag helt plötsligt inte andas, vilket slutade i en panikattack, och då blev det ännu svårare att försöka andas...
Tillslut lyckades jag i alla fall få ner luft i lungorna, så att jag lyckades lugna ner mig, och lyckades tillslut somna... (Och nej, jag får fortfarande inte sova ordentligt.)
Hur som helst, när jag skulle försöka sova igår, så kunde jag helt plötsligt inte andas, vilket slutade i en panikattack, och då blev det ännu svårare att försöka andas...
Tillslut lyckades jag i alla fall få ner luft i lungorna, så att jag lyckades lugna ner mig, och lyckades tillslut somna... (Och nej, jag får fortfarande inte sova ordentligt.)
