Idag har jag haft ett samtal med psykologen som ska utreda mig, vi pratade i nästan en timme... örat blödde, kändes det som... och jag minns knappt vad jag svarade eller vad hon frågade, jag hade ångest och jag hatar att prata med folk jag inte känner, framförallt psykologer... jag känner mig så underlägsen... gäller även läkare... (även om jag ibland undrar om det är de eller jag som är sjukast...)

 

Har även bakat som en galning, min brorson blir stor kille imorgon, hela 6 år... var tar åren vägen?! De springer iväg och jag hinner verkligen inte med.

 

Att jag inom en snar framtid ska flytta försöker jag inte tänka på, jag blir bara stressad... men det löser sig nog, det också.