Det är inte sant!
Pratade med mamma för en stund sedan, hon hade varit ut och testat att starta min bil. (Den står för tillfället hos mina föräldrar...) Det gick utan problem.
"Den är ganska ostädad, men det kan vi fixa en annan dag."
(Som om min Toyota var den mest välstädade bilen... njae, inte direkt... men... den var i alla fall inte så ostädad haha.)
Fick även reda på en sak om bilen...
"Vi får lov att åka till Biltemaa... det finns nämligen ingen CD-spelare i den, bara kasettbandspelare."
"Noooooo!" ylade jag.
Hur kan en bil från 1999 INTE ha CD-spelare?! Fast i och för sig... vet inte när det blev standard med CD-spelare i bilar... min gamla Opel hade det inte, fast det är ju inte så konstigt eftersom den var från 1988, men det gick bra ändå, FM-sändare är bra grejer haha.
Och idag ska jag iväg och kolla på när min yngsta brorson spelar innebandy. Får hoppas att det går bra :)
<a href="http://www.bloglovin.com/blog/1904250/?claim=5j9eftqy7fh">Följ min blogg med Bloglovin</a>
TV och musik
Idag har jag varit iväg och tittat på TV-apparater, kan vara dags att skaffa en ny, tror jag... den jag har nu lever sitt egna lilla liv, slår av och på sig ena sekunden, för att i nästa stänga av sig helt...
Och nej, jag gillar inte att bara slänga prylar, men den här tjockisen har jag haft sedan jag var 13, det är 12 år... så börjar nog bli dags att skaffa en ny, tror jag...
Sedan har jag fört över lite musik från externa hårddisken (har också fört över alla mina skivor till externa hårddisken, det blev 25GB musik...), så för tillfället sitter jag och nostalgitrippar... inte bara trevligt, dock... massa plågsamma minnen, som jag helst av allt vill förtränga, men det går inte, hur mycket jag än vill...
För tillfället är det Vildsvins låt "Vi ses igen" som går på i WinAmp...
Är det dags?
Jag tror att det snart är dags för mig att... vad tror ni jag syftar på? Skaffa en ny dator, så klart! Den jag har nu, är från 2007, och rena reliken, om jag nu ska jämföra med en ny dator.
Jag har 3 USB-portar på min dator, en fungerar som den ska och CD-läsaren fungerar inte alls... inte så roligt med tanke på att jag vill lägga över alla CD-skivor jag någonsin skaffat mig, till min externa hårddisk, och det blir lite problematiskt, med tanke på att jag behöver en CD-läsare för att kunna få över skivorna till datorn...
Jag har en LG, för satan!
Just nu är jag väldigt irriterad på alla teknikåterförsäljare.
Sedan i torsdags har jag letat som en jävla dåre efter ett displayskydd åt min LG, men nej, det finns inte att få tag på. De har åt varenda satans modell (och hundraelva tusen olika skydd och skal till Ipone, förstås...), utom till just LG.
Inte ens på nätet har jag lyckats hitta displayskydd... så vad fan ska jag göra? Jag köpte ju inte telefonen för att jag ville ha någon jävla Iphone eller Sony eller HTC, utan för att jag fastnade för just LG:n, jag har haft samma märke förr och tyckt att den varit väldigt bra...
Så, om någon har tips på vart jag få tag i ett displayskydd till min LG, så vore jag tacksam.
Vad ska jag välja, tro?
Jahapp, har spanat lite på en ny nalle idag (inte bara idag, förresten...), och den jag absolut vill köpa, kan jag inte längre köpa... inte till ett bra pris, i alla fall... så funderar lite på vad jag vill ha för telefon... blåvägrar med varenda fiber i min kropp att skaffa en Iphone eller en SonyEricsson.
Varför inte en Iphone?
Har varit "allergisk" mot den telefonen ända sedan den kom... kan bero på att mitt ex inte gjorde annat i tre veckors tid än att pilla på den där jävla telefonen. Sedan tycker jag den bara krånglar, jag har försökt hjälpa en person som skaffat en sådan, med resultatet av att jag fick ett vansinnesutbrott och om det hade varit min telefon, så hade jag förmodligen slängt den i bäcken eller backat över den.
Varför inte en SonyEricsson då?
Den anledningen är ännu enklare. Har haft 6 st telefoner av det märket, en har fungerat bra, så nu är jag färdig med det märket. End of story.
Just nu lutar det åt en LG... det märket gillar jag, än så länge i alla fall, haha. För de telefonerna har fungerat bra... så, jag får se...
Lokalsinne...
Kom hem från mr K igår... var förbi brorsan en sväng på hemvägen också...
Fick lov att koppla in GPS:en för att hitta dit (hittar när jag åker från mig, men inte när jag åker från mr K, för då kommer jag från fel håll...), och när jag står utanför porten med bilen, så ska jag ta ur kabeln från cigarett-tändaren (GPS:en laddas ju i den...) och vad händer? Hela skiten går sönder.
Jag försöker laga den, men lyckas inget vidare, så struntar i det just då, går in, hämtar parkeringsbiljett, går ut till bilen igen och åker och parkerar.
När jag ska hem, så försöker jag fixa GPS:en, men i och med att den inte laddas, så är den lika död som en stekt sill. Jag får nästintill panik, vet inte riktigt hur jag ska lyckas hitta hem utan GPS:en (har värdelöst lokalsinne), men andas djupt och ger mig fan på att jag ska lyckas hitta hem ändå.
Så jag lusläser varenda skylt, och inser att: "Jag känner faktiskt igen mig!"
Lyckas faktiskt hitta ut på stora vägen utan GPS, vilket var en enorm seger för mig...
Ikväll var jag ut till bilen för att se om jag kunde hitta några delar till GPS:en, om de nu av misstag skulle ha hamnat på golvet eller under sätet.
Lyckas hitta två av delarna, och får till och med ihop fanstyget igen, så nu funkar den som den ska igen, hurra hurra!
Lyckades även med en rätt stor miss i torsdags innan jag skulle åka iväg till Mr K. Skulle ju tanka innan jag åkte iväg. Stack iväg till macken, ska rota fram plånboken ur väskan... men nej, ingen plånbok.
"Helvetes jävla skit!" fräser jag ilsket, eftersom jag inser att den ligger kvar på köksbordet hemma.
Hade ju tömt plånboken på alla sedlar innan jag drog iväg, men lade inte tillbaka plånboken i väskan...
Som tur är så tankar jag aldrig innan jag vet att jag har plånboken med mig. Rotar alltid fram plånboken ur väskan innan jag börjar tanka... och tur är väl det, tydligen...
Fick lov att koppla in GPS:en för att hitta dit (hittar när jag åker från mig, men inte när jag åker från mr K, för då kommer jag från fel håll...), och när jag står utanför porten med bilen, så ska jag ta ur kabeln från cigarett-tändaren (GPS:en laddas ju i den...) och vad händer? Hela skiten går sönder.
Jag försöker laga den, men lyckas inget vidare, så struntar i det just då, går in, hämtar parkeringsbiljett, går ut till bilen igen och åker och parkerar.
När jag ska hem, så försöker jag fixa GPS:en, men i och med att den inte laddas, så är den lika död som en stekt sill. Jag får nästintill panik, vet inte riktigt hur jag ska lyckas hitta hem utan GPS:en (har värdelöst lokalsinne), men andas djupt och ger mig fan på att jag ska lyckas hitta hem ändå.
Så jag lusläser varenda skylt, och inser att: "Jag känner faktiskt igen mig!"
Lyckas faktiskt hitta ut på stora vägen utan GPS, vilket var en enorm seger för mig...
Ikväll var jag ut till bilen för att se om jag kunde hitta några delar till GPS:en, om de nu av misstag skulle ha hamnat på golvet eller under sätet.
Lyckas hitta två av delarna, och får till och med ihop fanstyget igen, så nu funkar den som den ska igen, hurra hurra!
Lyckades även med en rätt stor miss i torsdags innan jag skulle åka iväg till Mr K. Skulle ju tanka innan jag åkte iväg. Stack iväg till macken, ska rota fram plånboken ur väskan... men nej, ingen plånbok.
"Helvetes jävla skit!" fräser jag ilsket, eftersom jag inser att den ligger kvar på köksbordet hemma.
Hade ju tömt plånboken på alla sedlar innan jag drog iväg, men lade inte tillbaka plånboken i väskan...
Som tur är så tankar jag aldrig innan jag vet att jag har plånboken med mig. Rotar alltid fram plånboken ur väskan innan jag börjar tanka... och tur är väl det, tydligen...
Tekniken gör mig galen!
Jag tror mina teknikprylar hatar mig. Varenda teknisk pryl jag har, verkar ha bestämt sig för att jag är en ond ande eller... så kanske det bor onda andar i mina grejer...?
Vi kan ju börja med xboxen: Varenda kväll när jag ska starta den, så vägrar den inse att den har en skiva i sig. Jag får trycka in och ut skivan (om jag har tur) en gång, innan den fattar att den har en skiva i sig. Men sådan tur har jag inte. Nej nej, minst tre gånger måste jag öppna och stänga den där jävla luckan. Ibland räcker inte ens det, utan jag måste starta om xboxen, eftersom den ändå inte fattar att den har en skiva i sig... och jag kan inte sova om jag inte har Simpsons igång... om jag inte är hos mr K, förstås.
Okej, det var xboxen det. Då kan jag ju gå vidare till den yngre förmågan, det vill säga xbox 360. (Ja, jag har en sån också... vägrar Playstation... har jag gjort sedan jag var... 9-10 någonting, eftersom fanskapet vägrade fungera här hemma, så därför, inget Playstation.)
Tänkte ta det lite lugnt och spela lite på den, eftersom det var ett tag sedan jag rörde den... och var jävligt sugen på att spela lite fightingspel, eftersom mr K lånat mitt DoA...
Kopplade in alla sladdarna, trycker på ON-knappen och... inte ett skit händer. Trycker frenetiskt flera gånger, med samma reslutat. Den är stendöd.
Blir irriterad, letar igenom mitt monster till garderob, eftersom jag tror att jag har städat bort en extra kabel eller nåt, men hittar ingen alls.
Börjar då att plocka bort alla kablarna, för att istället koppla in vanliga xboxen och lägga mig och sova istället, men gör ett sista försök och trycker i alla kablarna igen, och trycker på ON... och den startar!
Visar sig rätt snabbt att jag inte tryckt in kablarna ordentligt... bra jobbat där... right? -.-
Då har vi kommit till nästa tekniska sak som irriterar mig, dock inte lika mycket som xboxen gör, nämligen min mobil.
Egentligen irriterar den mig inte så mycket, det är bara det att varenda gång jag ska skriva ett SMS, (jag använder T9, kan jag ju upplysa om) så blir texten på engelska.
Det spelar ingen roll hur många SMS jag skriver, den fortsätter att ha engelska som standard. Why I wonder...
Jahapp, det var mobilen det... snabbt avklarat. Sista teknikpryl som irriterar mig mest av allt, och som i vissa lägen kan göra mig riktigt förbannad, är min bilstereo. Snart sliter jag ut fanskapet och backar över den... Spelar ingen roll hur varmt det är ute, har den stått en hel dag, så vägrar den att spela mina skivor, och det spelar ingen roll om det är brännskivor eller orginalskivor.
Likadant är det om det är kallt ute... idag tog det 45 minuter för fanskapet att spela min skiva, och då var jag nästan hemma...
"Men lyssna på radio då!" kanske ni tycker?
Jag lyssnar väldigt sällan på radio, jag föredrar att spela mina skivor, för då vet jag vad som kommer och vad jag får lyssna på...
Brorsans bilstereo som jag hade i Opeln var hur bra som helst, spelade ingen roll hur satans kallt eller varmt det var, den startade alltid mina skivor...
Nej, nu har jag klagat färdigt över alla mina tekniska bekymmer och ska ta och sova istället, tror jag...
Vi kan ju börja med xboxen: Varenda kväll när jag ska starta den, så vägrar den inse att den har en skiva i sig. Jag får trycka in och ut skivan (om jag har tur) en gång, innan den fattar att den har en skiva i sig. Men sådan tur har jag inte. Nej nej, minst tre gånger måste jag öppna och stänga den där jävla luckan. Ibland räcker inte ens det, utan jag måste starta om xboxen, eftersom den ändå inte fattar att den har en skiva i sig... och jag kan inte sova om jag inte har Simpsons igång... om jag inte är hos mr K, förstås.
Okej, det var xboxen det. Då kan jag ju gå vidare till den yngre förmågan, det vill säga xbox 360. (Ja, jag har en sån också... vägrar Playstation... har jag gjort sedan jag var... 9-10 någonting, eftersom fanskapet vägrade fungera här hemma, så därför, inget Playstation.)
Tänkte ta det lite lugnt och spela lite på den, eftersom det var ett tag sedan jag rörde den... och var jävligt sugen på att spela lite fightingspel, eftersom mr K lånat mitt DoA...
Kopplade in alla sladdarna, trycker på ON-knappen och... inte ett skit händer. Trycker frenetiskt flera gånger, med samma reslutat. Den är stendöd.
Blir irriterad, letar igenom mitt monster till garderob, eftersom jag tror att jag har städat bort en extra kabel eller nåt, men hittar ingen alls.
Börjar då att plocka bort alla kablarna, för att istället koppla in vanliga xboxen och lägga mig och sova istället, men gör ett sista försök och trycker i alla kablarna igen, och trycker på ON... och den startar!
Visar sig rätt snabbt att jag inte tryckt in kablarna ordentligt... bra jobbat där... right? -.-
Då har vi kommit till nästa tekniska sak som irriterar mig, dock inte lika mycket som xboxen gör, nämligen min mobil.
Egentligen irriterar den mig inte så mycket, det är bara det att varenda gång jag ska skriva ett SMS, (jag använder T9, kan jag ju upplysa om) så blir texten på engelska.
Det spelar ingen roll hur många SMS jag skriver, den fortsätter att ha engelska som standard. Why I wonder...
Jahapp, det var mobilen det... snabbt avklarat. Sista teknikpryl som irriterar mig mest av allt, och som i vissa lägen kan göra mig riktigt förbannad, är min bilstereo. Snart sliter jag ut fanskapet och backar över den... Spelar ingen roll hur varmt det är ute, har den stått en hel dag, så vägrar den att spela mina skivor, och det spelar ingen roll om det är brännskivor eller orginalskivor.
Likadant är det om det är kallt ute... idag tog det 45 minuter för fanskapet att spela min skiva, och då var jag nästan hemma...
"Men lyssna på radio då!" kanske ni tycker?
Jag lyssnar väldigt sällan på radio, jag föredrar att spela mina skivor, för då vet jag vad som kommer och vad jag får lyssna på...
Brorsans bilstereo som jag hade i Opeln var hur bra som helst, spelade ingen roll hur satans kallt eller varmt det var, den startade alltid mina skivor...
Nej, nu har jag klagat färdigt över alla mina tekniska bekymmer och ska ta och sova istället, tror jag...
Biltrubbel
Jahapp, igår när jag var iväg med min lilla Toytoya för att tanka på Statan, så... gick det inget vidare. Tankade, satte mig i bilen för att sticka iväg (No worries, ingen springnota, utan hade betalat med kort)... och bilen var lika död som en rökt sill.
Jaha, vad gör man? Jag blev något frustrerad, eftersom den vägrade att starta, så jag tog upp telefonen och ringde till pappa, som kom med startkablar, så att bilen startade.
Drog hem, fick hjälp av pappa att sätta i batteriladdare och lät bilen stå i ett par timmar.
Han ansåg att det inte var konstigt att batteriet var dött, eftersom jag inte åker så långa turer, så att batteriet inte hann laddas upp.
"Nähäpp", tänkte jag. "Jag får väl börja ta långturer då."
Idag så drog jag iväg till Statan igen, denna gången för att köpa en kopp kaffe + tidningen Misstänkt, eftersom det nya numret kom ut den 20:e, har jag för mig.
Hittade ingen tidning, men köpte en kopp kaffe, drog ut och satte mig i bilen för att köra iväg. Samma sak igen, som igår. Bilen var stendöd.
Helvete, helvete, helvete!
Så det var bara att ringa faderskapet idag igen, så han fick komma och hjälpa mig att starta bilen. Han var också något fundersam över hur fan batteriet kunde ta slut så fort, så vi tog bilen och for iväg till en mekaniker (hm, skulle tro att han är det iaf), som pappa känner.
Han kollar en stund med mätare och grejer, och kommer sedan fram till att det är någon kabel som inte sitter där den ska, så då kan inte batteriet laddas ordentligt.
Och vem var det som satte i nytt batteri i min bil i juli någon gång? Jo, pappa... det visade sig att han inte hade kopplat en sladd riktigt, eller hur det nu var... Men bilen har rullat sedan i juli utan att det har varit några problem, trots pappas lilla miss.
Men jag är ändå enormt tacksam mot pappa, som, två dagar i rad, har åkt till Statan för att hjälpa mig få igång bilkraken...
Jaha, vad gör man? Jag blev något frustrerad, eftersom den vägrade att starta, så jag tog upp telefonen och ringde till pappa, som kom med startkablar, så att bilen startade.
Drog hem, fick hjälp av pappa att sätta i batteriladdare och lät bilen stå i ett par timmar.
Han ansåg att det inte var konstigt att batteriet var dött, eftersom jag inte åker så långa turer, så att batteriet inte hann laddas upp.
"Nähäpp", tänkte jag. "Jag får väl börja ta långturer då."
Idag så drog jag iväg till Statan igen, denna gången för att köpa en kopp kaffe + tidningen Misstänkt, eftersom det nya numret kom ut den 20:e, har jag för mig.
Hittade ingen tidning, men köpte en kopp kaffe, drog ut och satte mig i bilen för att köra iväg. Samma sak igen, som igår. Bilen var stendöd.
Helvete, helvete, helvete!
Så det var bara att ringa faderskapet idag igen, så han fick komma och hjälpa mig att starta bilen. Han var också något fundersam över hur fan batteriet kunde ta slut så fort, så vi tog bilen och for iväg till en mekaniker (hm, skulle tro att han är det iaf), som pappa känner.
Han kollar en stund med mätare och grejer, och kommer sedan fram till att det är någon kabel som inte sitter där den ska, så då kan inte batteriet laddas ordentligt.
Och vem var det som satte i nytt batteri i min bil i juli någon gång? Jo, pappa... det visade sig att han inte hade kopplat en sladd riktigt, eller hur det nu var... Men bilen har rullat sedan i juli utan att det har varit några problem, trots pappas lilla miss.
Men jag är ändå enormt tacksam mot pappa, som, två dagar i rad, har åkt till Statan för att hjälpa mig få igång bilkraken...
Teknikens underbarn...?
Jahapp, igår var det dags att äntligen föra över lite bilder från telefonen till datorn, tänkte jag. Kopplar in telefonen med USB-kabeln och ska installera nödvändiga drivrutiner. Men tji fick jag. Inga drivrutiner hittades, och datorn ber mig sätta i en skiva.
"Vilken jävla skiva?!" tänker jag irriterat, innan jag försöker med en annan inställning. Jodå, det funkar. "Jahapp, då försöker jag väl med att installera drivrutinerna till förra inställningen igen då."
Vilket (så klart) inte fungerar. Jag är då beredd att slänga både dator och telefon ut genom fönstret, men låter bli, och drar iväg till stallet istället.
När jag kommer hem, så byter jag inställning på telefonen, och stoppar in minneskortet som jag hade till min gamla LG.
"Hurra, det funkar!" tänker jag glatt, men icke. Mina bilder som jag har på telefonen, ligger i telefonen, och alltså inte på mitt minneskort. "Jahapp, då får jag väl föra över bilderna till minneskortet då!" tänker jag, ÄNNU mer irriterad.
Jag försöker leta reda på hur fan jag ska lyckas få över bilderna till minneskortet, och är (återigen) på väg att hiva ut telefonen genom fönstret, eftersom den vägrar göra som jag vill.
Men tillslut lyckas jag få över bilderna till minneskortet, och kan då ÄNTLIGEN föra över korten från telefonen till datorn.
Och idag var det dags för lilla Snuff att vara teknisk igen. Min kära mor hade köpt nya färgpatroner till skrivaren(efter sisodär en månads stillestånd).
"Kan du fixa det?" undrar hon, och visst kan jag det.
Att byta färgpatronerna var ingen match, det värsta var att försöka bryta sig in in den jävla förpackningen som är barnsäker. Nåja, i mitt tycke, i alla fall. Men med en inbrottstjuvs säkra hand, och med en sax till hjälp, så lyckades jag tillslut få upp den, hurra hurra!
Jag öppnar luckan där färgpatronerna ska sitta, och upptäcker att: De är borta. Vart fan har de tagit vägen?! Jag kliar mig i skallen och ser mig omkring. Sedan upptäcker jag att: lampan till skrivaren är släckt. Den är alltså AVSTÄNGD. Jag suckar irriterat åt mig själv, startar skrivaren och då hoppar färgpatronerna snällt fram från sitt gömställe...
"Vilken jävla skiva?!" tänker jag irriterat, innan jag försöker med en annan inställning. Jodå, det funkar. "Jahapp, då försöker jag väl med att installera drivrutinerna till förra inställningen igen då."
Vilket (så klart) inte fungerar. Jag är då beredd att slänga både dator och telefon ut genom fönstret, men låter bli, och drar iväg till stallet istället.
När jag kommer hem, så byter jag inställning på telefonen, och stoppar in minneskortet som jag hade till min gamla LG.
"Hurra, det funkar!" tänker jag glatt, men icke. Mina bilder som jag har på telefonen, ligger i telefonen, och alltså inte på mitt minneskort. "Jahapp, då får jag väl föra över bilderna till minneskortet då!" tänker jag, ÄNNU mer irriterad.
Jag försöker leta reda på hur fan jag ska lyckas få över bilderna till minneskortet, och är (återigen) på väg att hiva ut telefonen genom fönstret, eftersom den vägrar göra som jag vill.
Men tillslut lyckas jag få över bilderna till minneskortet, och kan då ÄNTLIGEN föra över korten från telefonen till datorn.
Och idag var det dags för lilla Snuff att vara teknisk igen. Min kära mor hade köpt nya färgpatroner till skrivaren(efter sisodär en månads stillestånd).
"Kan du fixa det?" undrar hon, och visst kan jag det.
Att byta färgpatronerna var ingen match, det värsta var att försöka bryta sig in in den jävla förpackningen som är barnsäker. Nåja, i mitt tycke, i alla fall. Men med en inbrottstjuvs säkra hand, och med en sax till hjälp, så lyckades jag tillslut få upp den, hurra hurra!
Jag öppnar luckan där färgpatronerna ska sitta, och upptäcker att: De är borta. Vart fan har de tagit vägen?! Jag kliar mig i skallen och ser mig omkring. Sedan upptäcker jag att: lampan till skrivaren är släckt. Den är alltså AVSTÄNGD. Jag suckar irriterat åt mig själv, startar skrivaren och då hoppar färgpatronerna snällt fram från sitt gömställe...
Det är 2010, och jag har en nyköpt telefon utan 3G...
Jahapp, då har jag gjort det- IGEN... måste byta telefon- IGEN! Jag blir fan aldrig nöjd... "felet" på den nya telefon är, tro det eller ej: INGEN 3G!!
Okej, kanske inte jordens undergång, tänker ni.
Jo, det är det! Nåja, nästan iaf. Försök att prata i telefonen i min bunker med 2G! Jag kan upplysa er om att: Det går inte. Trust me, jag försökte igår och det gick helt åt... helvete.
Hur i hela friden kan en NY telefon INTE ha 3G?! Till och med min telefon från "stenåldern", dvs 2007, har ju för faen 3G! Och den här är ny och har inte 3G! Vad är det för fel med den bilden, egentligen?!
Så imorgon blir det att knata in till butiken (igen) och be dem snällt om att få byta telefon.
Fast det "roligaste" av allt var att butiksbiträdet jag snackade med, frågade vad jag använde telefonen till. Mitt svar:
"Ptja, prata i, lyssna på musik och skicka SMS."
Lite svårt att prata i en telefon som har taskig mottagning, eller hur? Man tycker ju att butiksbiträdet kunde ha upplyst mig om att den inte har 3G...
Jag blir galen på mig själv, jävla impulsivitet att ställa till det... igen...
Okej, kanske inte jordens undergång, tänker ni.
Jo, det är det! Nåja, nästan iaf. Försök att prata i telefonen i min bunker med 2G! Jag kan upplysa er om att: Det går inte. Trust me, jag försökte igår och det gick helt åt... helvete.
Hur i hela friden kan en NY telefon INTE ha 3G?! Till och med min telefon från "stenåldern", dvs 2007, har ju för faen 3G! Och den här är ny och har inte 3G! Vad är det för fel med den bilden, egentligen?!
Så imorgon blir det att knata in till butiken (igen) och be dem snällt om att få byta telefon.
Fast det "roligaste" av allt var att butiksbiträdet jag snackade med, frågade vad jag använde telefonen till. Mitt svar:
"Ptja, prata i, lyssna på musik och skicka SMS."
Lite svårt att prata i en telefon som har taskig mottagning, eller hur? Man tycker ju att butiksbiträdet kunde ha upplyst mig om att den inte har 3G...
Jag blir galen på mig själv, jävla impulsivitet att ställa till det... igen...
Ny nalle- igen
Jahapp, ny nalle igen alltså... en Samsung den här gången... är nog enda märket av de stora märkerna (hmm, stavas det så tro?) jag inte haft...
Men har inte vågat starta den än... men vet inte varför, är väl oroligt över att den ska få tokspel och flippa ut helt och hållet, antar jag.
Den fanns i tre färger; svart, röd och... tadaaa; babyrosa... och man behöver inte vara ett geni för att lista ut vilken färg jag valde.
Precis, den babyrosa. (Var det förutsägbart, tro?)
Min käre bror suckade bara innan han svarade, när jag frågade vilken färg han trodde jag hade valt:
"Den rosa?"
Var väl egentligen inget som helst fel på varken den svarta eller röda, men men, nu fick det bli rosa den här gången ;)
Enda minuset... eller ja, jag har gnällt varenda gång en sån där grej kommit på tal (och inte så lite heller) är att det är en touchscreen på den. Och jag har inte gnällt lite över de telefonerna med touchscreen.
Exempel: Mitt ex köpte en Iphone för... hm, två år sedan? Och han gjorde ingenting annat än att pilla på den där luren... vilket gjorde mig vansinnig. Så jag sa att:
"Om jag någonsin skaffar en telefon med touchscreen, skjut mig!"
Och nej, jag vill inte bli skjuten nu, men skulle tippa på att jag kommer vara tämligen grinig innan jag vant mig vid att det är touchscreen istället för knappsats...
Men har inte vågat starta den än... men vet inte varför, är väl oroligt över att den ska få tokspel och flippa ut helt och hållet, antar jag.
Den fanns i tre färger; svart, röd och... tadaaa; babyrosa... och man behöver inte vara ett geni för att lista ut vilken färg jag valde.
Precis, den babyrosa. (Var det förutsägbart, tro?)
Min käre bror suckade bara innan han svarade, när jag frågade vilken färg han trodde jag hade valt:
"Den rosa?"
Var väl egentligen inget som helst fel på varken den svarta eller röda, men men, nu fick det bli rosa den här gången ;)
Enda minuset... eller ja, jag har gnällt varenda gång en sån där grej kommit på tal (och inte så lite heller) är att det är en touchscreen på den. Och jag har inte gnällt lite över de telefonerna med touchscreen.
Exempel: Mitt ex köpte en Iphone för... hm, två år sedan? Och han gjorde ingenting annat än att pilla på den där luren... vilket gjorde mig vansinnig. Så jag sa att:
"Om jag någonsin skaffar en telefon med touchscreen, skjut mig!"
Och nej, jag vill inte bli skjuten nu, men skulle tippa på att jag kommer vara tämligen grinig innan jag vant mig vid att det är touchscreen istället för knappsats...
Backar snart över den...
När man skaffar en ny mobil, så tror man ju så klart att den ska funka som den ska... men sådan tur har inte jag.
Har skickat in telefonerna (En Sony Ericsson, vad annars...) 3 gånger, varav 2 av gångerna så har jag fått en ny av samma märke och modell... men med SAMMA fel på alla som jag fått... okej, fjärde gången fick jag reklamera telefonen, och har då fått en annan SE... som NATURLIGTVIS har samma satans fel som de andra... aldrig mer en SE, säger jag bara... är bra sugen på att ta ur SIM-kortet ur telefonen och backa över fanskapet till mobil med bilen...
Borde vara väldigt bra reklam för SE, har haft... hmm, 6 olika SE telefoner, och EN av dem har funkat som den ska... bra jobbat...
Jag och mr K satt och diskuterade den där satans telefonen... (fick lov att ringa upp 3 gånger, eftersom det BRÖTS... och då satt jag inte ens i BUNKERN, utan i TV-rummet...)
Jag: Om jag slänger den åt helvete, så kanske jag blir av med den... fast med min tur så slänger jag den väl rätt i TV:n så att den går sönder istället.
K: Inte helt omöjligt... och då blir du väl skinnflådd av dina päron när de kommer hem?
Jag: Och du tror på fullaste allvar att jag tänker vara hemma när de upptäcker hur TV:n ser ut?!
Har skickat in telefonerna (En Sony Ericsson, vad annars...) 3 gånger, varav 2 av gångerna så har jag fått en ny av samma märke och modell... men med SAMMA fel på alla som jag fått... okej, fjärde gången fick jag reklamera telefonen, och har då fått en annan SE... som NATURLIGTVIS har samma satans fel som de andra... aldrig mer en SE, säger jag bara... är bra sugen på att ta ur SIM-kortet ur telefonen och backa över fanskapet till mobil med bilen...
Borde vara väldigt bra reklam för SE, har haft... hmm, 6 olika SE telefoner, och EN av dem har funkat som den ska... bra jobbat...
Jag och mr K satt och diskuterade den där satans telefonen... (fick lov att ringa upp 3 gånger, eftersom det BRÖTS... och då satt jag inte ens i BUNKERN, utan i TV-rummet...)
Jag: Om jag slänger den åt helvete, så kanske jag blir av med den... fast med min tur så slänger jag den väl rätt i TV:n så att den går sönder istället.
K: Inte helt omöjligt... och då blir du väl skinnflådd av dina päron när de kommer hem?
Jag: Och du tror på fullaste allvar att jag tänker vara hemma när de upptäcker hur TV:n ser ut?!
