Jahapp, igår när jag var iväg med min lilla Toytoya för att tanka på Statan, så... gick det inget vidare. Tankade, satte mig i bilen för att sticka iväg (No worries, ingen springnota, utan hade betalat med kort)... och bilen var lika död som en rökt sill.
Jaha, vad gör man? Jag blev något frustrerad, eftersom den vägrade att starta, så jag tog upp telefonen och ringde till pappa, som kom med startkablar, så att bilen startade.
Drog hem, fick hjälp av pappa att sätta i batteriladdare och lät bilen stå i ett par timmar.

Han ansåg att det inte var konstigt att batteriet var dött, eftersom jag inte åker så långa turer, så att batteriet inte hann laddas upp.
"Nähäpp", tänkte jag. "Jag får väl börja ta långturer då."

Idag så drog jag iväg till Statan igen, denna gången för att köpa en kopp kaffe + tidningen Misstänkt, eftersom det nya numret kom ut den 20:e, har jag för mig.
Hittade ingen tidning, men köpte en kopp kaffe, drog ut och satte mig i bilen för att köra iväg. Samma sak igen, som igår. Bilen var stendöd.
Helvete, helvete, helvete!

Så det var bara att ringa faderskapet idag igen, så han fick komma och hjälpa mig att starta bilen. Han var också något fundersam över hur fan batteriet kunde ta slut så fort, så vi tog bilen och for iväg till en mekaniker (hm, skulle tro att han är det iaf), som pappa känner.

Han kollar en stund med mätare och grejer, och kommer sedan fram till att det är någon kabel som inte sitter där den ska, så då kan inte batteriet laddas ordentligt.
Och vem var det som satte i nytt batteri i min bil i juli någon gång? Jo, pappa... det visade sig att han inte hade kopplat en sladd riktigt, eller hur det nu var... Men bilen har rullat sedan i juli utan att det har varit några problem, trots pappas lilla miss.

Men jag är ändå enormt tacksam mot pappa, som, två dagar i rad, har åkt till Statan för att hjälpa mig få igång bilkraken...