Totalt slut i skallen...

hej. har följt dig på bloggen i nått år nu och förstått att du inte mår speciellt bra, men dina nya inlägg gör mig ganska fundersam. kollade i genom dina tidigare inlägg lite snabbt och du får ursäkta att jag säger det men det verkar inte som att du vill må bra. det låter på dig som att du trots att du söker hjälp inte är öppen för den hjälp du får. jag tror att ditt tanke sätt ställer till det ordentligt för dig, jag tror att du måste öppna upp ögonen och förstå att det inte är psykiatrins skyldighet att hjälpa dig och att du inte bara kan luta dej tillbaka och förvänta dig att allt ska hända av sig självt. det är upp till dig själv att jobba med dina problem, för hur ska en psykolog kunna hjälpa dig om du dels har inställningen att du inte kan få hjälp och dels inte jobbar med dig själv. terapi är inte magi. om du nu mår bra så låt det inte låta som om du mår dåligt, det tycker jag vi överlämnar till alla emos. för om du mår bra så betyder det ju att psykiatrin gjort något rätt, så sluta i fråga sätta det och sluta hålla fast i den person inom dej som mår dåligt, du förlorar ingenting på det men kan vinna allt.

nu kanske jag var lite hård, men förstå att jag bara vill hjälpa dig. ibland behöver man en reality check för att vakna upp och inse att man hela tiden traskat efter fel väg. inställning gör faktiskt ganska mycket, såklart inte allt men det är en början. så snälla ta till dig det jag skrivit och bli inte sur. jag känner inte dig men din blogg pratar ganska tydligt ändå, om det nu är så att du skriver från hjärtat vill säga.

jag hoppas att du kan komma att må bättre snart. ingen vill gå runt och må dåligt, eller hur??
kram andreas