Just nu känns det fanemig som om ingenting spelar någon jävla roll längre. Jag får bara vänta, vänta och återigen vänta. Skickade iväg ett mail till ett PO, hon ringde upp och tyckte det var "sååå tråååkigt att jag fått vänta sååå länge på utredning", och talar också om att det är skitmånga som väntar på ett PO, så jag får (återigen) vänta. Sedan har de ju snart semester också, och de är bara 5 stycken som jobbar i hela norra jävla Dalarna. Ska jag behöva flytta för att någon jävla hjälp alls eller?
Jaha. Hur fan ska jag få fart på psyk och HAB egentligen? Just nu känns det fan som det kvittar om jag lägger mig ner och dör, det känns som om psyk tycker det vore bra, då har de ju en patient mindre att bry sig om.