Om jag var arg igår, så var det ingenting emot vad jag var idag, fy fan så förbannad jag har varit. Jag höll på och fixa lite saker innan det var dags att åka iväg till "dårhuset" (min nya benämning på det där jävla skitstället som kallas "psyk".)
Mamma kommer ner med min mobil i näven, som ringer, men jag hinner inte svara. Då rycker vi bara lite på axlarna och misstänker att om det är viktigt så kommer de ringa igen.
Jag känner på mig att det där jävla samtalet inte bådar gott, och någon minut senare så kommer mamma ner igen, då har det ringt på hemtelefonen istället.
Jag går upp och svarar, fylld med onda aningar.
"Visst skulle du träffa en läkare idag?"
Jag hummar lite, och instämmer, att ja, jag skulle träffa en läkare idag.
"Nu är det så att det mötet tyvärr är inställt...!"
För en gångs skull så får jag ett smärre psykutbrott och skriker:
"Men för i helvete!"
"Jo, men nu är det så att hon är sjuk, vi kommer boka en ny tid så fort som möjligt."
Jag hör knappt att personen jag pratar med säger "hej då", utan jag mer eller mindre slänger på luren i örat på henne.
Boka en ny tid så fort som möjligt, my ass. Det kommer bli jag som kommer få lov att ringa det där jävla stället och be om ännu en läkartid.
Och hur var det nu med de där blodproverna jag skulle ta var 3:e månad? Sist jag tog ett, var i december någon gång, det är maj nu. Är det meningen att jag ska hålla reda på allt sånt? Jag har fullt upp med att försöka fungera, hur fan tror de jag ska kunna hålla reda på alla jävla blodprover?!
Och att läkaren var "sjuk" tror jag vad fan jag vill om. Det skulle inte förvåna mig om hon tog ledigt, bara för att det var en klämdag.

Inte konstigt att det där jävla stället har dåligt rykte, de är ju så "otroligt" måna om sina patienter. Jävla idioter.