Okej, snart helg igen då... dagarna springer iväg, jag har ingen kontroll över någonting längre, känns det som.
Igår ville jag bara gråta, för allt känns så tröttsamt och meningslöst. Om jag har rätt har jag ingen aning om, men jag börjar sjunka djupare ner i det där träsket igen, det där träsket som jag minst av allt vill hamna i. Igen.
Men det tyckt vara helt omöjligt, jag dras allt fortare ner i träsket av dåligt mående once again.
Kan jag stoppa det? Det vet jag inte, jag har inte längre något svar på den frågan. Det är inte ett ja som jag kan säga med min fulla övertygelse, utan en enorm tvekan.
Kan jag? Orkar jag?
Frågan har jag fortfarande inget svar på.