Nu har jag börjat bli sådär fundersam igen, som jag egentligen inte vill... för när tankarna far iväg allt för långt, så mår jag bara dåligt...
Musiken har räddat mig många gånger, men samtidigt dödat mig inombords många gånger...
Ibland så är det som att den slår i takt med hjärtat när paniken hotar att kväva mig, och då blir jag egentligen bara stressad... men jag kan ändå inte leva utan musiken... hur ska jag göra, egentligen?
Paniken dansar i takt till musiken, som jag egentligen tycker så mycket om...