Stackars öronen...

Idag kunde inte miss P rida med mig, eftersom hon inte mådde så bra. Jag smsade då S-L och undrade om han kunde rida med mig.
Nej, det kunde han inte, men hans son kunde, men då fick jag lov att rida Elvis.
"Okej, inga problem" tänkte jag.

Men ack så fel jag hade. Jag tror det tog 45 minuter innan jag fick på honom tränset, eftersom han är så otroligt rädd om sina öron.
Men tillslut fick jag på honom tränset, och jag kan ju tillägga att jag var genomsvettig innan jag ens tagit mig upp på hästryggen.

När vi väl tagit oss iväg, så tvärstannade Elvis efter en liten stund. Vad kan ha skrämt honom?
Svar: Kor!
Det är något av det värsta Elvis vet, han är livrädd för kor.
Men det gick bra det med, så länge som Svarta gick först. Han var väldigt, väldigt skeptisk, trippade på tårna och var spänd som en stålfjäder.
Men vi tog oss förbi de läskiga korna utan missöden också :)

När vi sedan var tillbaka, så var det dags att tränsa av, och sätta på Elvis grimman, vilket inte var omtyckt, eftersom jag då fick lov att bråka med hans öron igen...
Men med lite hjälp av S-L's son, så fick jag tillslut på honom grimman, och han och Svarta kunde återvända till hagen :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0