Marsipaner, bageriet och telefonterror

Praktik idag igen då. Fick slita halva tiden med att göra rent ett element, och jag kan ärligt säga att det fanemig var något av det vidrigaste jag gjort.
Halva elementet var fyllt med deg! Och då snackar vi inte deg som i pengar, utan deg som du bakar med... taket ser inte heller allt för roligt ut, fullt med fettfläckar... jag menar, hört talas om att städa eller?
Innan min praktikplats blev en cykelverkstad, så var det ett bageri... och det har det väl varit i 50 år eller nåt... har de inte städat där alls under de 50 åren som det varit bageri? Jag hoppas det i alla fall...

Har även fixat marsipan idag och gjort figurer. Var riktigt skoj att låta fantasin flöda fritt :D
Lyckades även hinna med att göra ischoklad, och enligt mamma och pappa blev den god, har inte smakat på den själv än (låter de andra vara försökskaniner först, muahaha.), men enligt dem så blev den bra i alla fall...
Medan jag höll på att fixa med ischokladen (höll på att smälta cocosfett och mätte upp chokladen.) så ringer min mobil. Känner inte igen numret, och om jag inte gör det, så brukar jag i 99% av fallen ge fan i att svara... jag önskar att jag hade följt magkänslan och gett fan i att svara.

Det var någon försäljare som frågade om jag hade abonemang eller något sådant, ska jag vara ärlig så lyssnade jag inte så noga, jag mumlade något till svar, och när hon sa "Va?" så lade jag på.
Blir totalless på telefonförsäljare. Visst, visst, visst, det är ett jobb, men ändå! De behöver inte ringa jämt och ständigt, jag skiter högaktningsfullt i deras jävla produkter. Vill jag ha något, så tar jag reda på hur jag fixar grejen, inte letar jag i telefonkatalogen efter en försäljare... jösses...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0