Just nu har jag kraschat så jävla hårt det bara går... smärtan är obeskrivlig...
Klev upp vid halv nio igår, och blev förvånad över att dörren inte var låst, som den brukar vara.
"Nåja, mamma har väl ändrat schema så hon börjar senare då" tänkte jag, klev in till datorrummet där mamma satt och pratade i telefonen...
Jag började riva lite bland mina tidningar för att ha något att läsa medan jag åt frukost, och precis då avslutade mamma samtalet och talade om att:
"Mormor somnade in 03.30 inatt..."
Jag kunde inte riktigt greppa vad hon sa, utan fortsatte gräva bland mina jävla tidningar, tills jag hittade en, och först då kopplade jag vad mamma sagt...

Det gick egentligen väldigt fort på slutet... mamma ringde mig i tisdags när jag var hos mr K, och talade om att mormor var dålig... att det mer handlade om dagar, snarare än veckor...
Mr K bad mig att inte måla fan på väggen, och försöka låta bli att tänka på det... men som sagt, det gick fort på slutet...
Jag antar att mormor tillslut gav upp, och det kan jag väl egentligen förstå, hon blev trots allt sängliggande i 10 år efter sin stroke...

Men det gör fortfarande väldigt, väldigt ont... min mormor, som på slutet inte kunde se ordentligt, och mest sov... innan hon blev sjuk så pratade hon hur mycket som helst, det var svårt att få tyst på henne...
Och så fort hon kom hem till oss, så ville hon alltid se på filmen "Babe, den modiga lilla grisen"... det verkade inte spela någon roll hur många gånger hon såg den, se den skulle hon alltid göra då hon kom hem till oss...