Är så förbannat trött, jämt och ständigt... humörsvängningarna avlöser varandra... skratt, gråt, ångest, blodbegär och hela baletten...

Var iväg till kuratorn igår, och hon försökte få ut vilka mediciner jag hittills har ätit. (Ja, jag ville ha på papper, vilka de alla olika medicinerna är.)
Men hon lyckades inte, för av någon konstig anledning så har hon inte befogenhet att skriva ut vilka mediciner jag ätit. Hon får skriva ut min journal, men inte skriva ut vilka mediciner jag ätit... är inte det lite underligt?
Men hon skulle antingen få tag i en sköterska som kunde skriva ut pappret till mig, eller så skulle jag få lappen av min läkare, när jag väl får en läkartid...

Antidepressiva, ångestdämpande, sömnmediciner... alla är de i en enda stor röra, och jag kan inte minnas alla, därför behöver jag dem på papper, vilka de alla är som jag ätit under tre års tid...

En kombination jag tyckte var väldigt konstig var den jag hade när jag bodde i Karlstad, det var den antidepressiva medicinen Citalopram och en narkotikaklassad sömnmedicin, som jag dock inte kommer ihåg namnet på.
Läste i bipackssedeln om den där sömnmedicinen, och där stod det att: "Du ska inte äta denna om du går på antidepressiva mediciner."
Då fick jag ju, så klart, ännu mera ångest, eftersom jag visste att jag inte borde äta medicinen med sömntabletterna. Jag tycker att läkaren borde ha känt till att jag antingen inte skulle äta Citalopramen eller sömnmedicinen, eftersom jag inte kunde äta båda.

I och för sig så verkade inte sömnmedlet något vidare, så jag satt vaken nätterna igenom och tittade på Law and Order på låg volym och vred mig av ångest i sängen.

Nu ringde precis min kurator, har fått tid att komma och träffa en läkare imorgon. En ny. Igen. Under tiden jag varit sjukskriven så har jag haft 13 olika läkare, 14 om jag räknar med den jag ska träffa imorgon.
Känner mig panikslagen och otroligt otrygg. Varför är det så svårt att få en läkare, istället för dessa eviga, jävla stafettläkare?!
Verkar de vilja förstå personen bakom all paniken, alla bokstäver... personen bakom journalen? Nej, de nöjer sig med att trasa sönder mig, för att sedan försöka reparera mig med dessa eviga piller, piller jag inte ens vill ha. Jag litar inte på piller, jag kan inte ens ta en vanlig alvedon, efter min enorma, sjuka huvudvärk strax innan, och midsommarafton 2006. 
Men lyssnar de på vad jag säger? Nej, varför skulle de göra det? Jag är ju bara en psykpatient, medan de är "allvetande läkare", känns det som. De verkar verkligen förakta de psykiskt sjuka, och jag undrar varför i helvete de ens jobbar där i så fall. Är det för att de ska visa hur mycket bättre de är, bara för att de orkar jobba och orkade plugga? 

Ska bli rätt intressant att höra vad den här har att säga, vad den här personen anser att jag ska äta för medicin... det är de i alla fall bra på, de är jävligt snabba med att tala om hur man borde göra, och hur man inte bör göra, vad du ska äta för mediciner och allt sådant... Allt utom att hjälpa...  
Why bother...