Varför känner jag mig mer eller mindre alltid ensam?
Social? Varför det? Jag vet inte hur man beter sig.
Hur skaffar man sig nya vänner?

Ensamheten river och sliter i mig, och allting tuggar och sliter på mig... självföraktet, självhatet... Fröken Döden och Herr Ångest sitter alltid på vardera axel, och jag försöker riva och slita mig loss, men jag vet inte hur jag ska orka kämpa mera...

Allting repeteras hela tiden, jämt och ständigt...
Självhatet, självdestruktiviteten, ensamheten och allt det där...