Nu funkar äntligen stereon igen! Är i och för sig inte så konstigt, med tanke på att det är brorsans stereo... han krånglade med den som bara den i söndags, men han fick inte till det, eftersom stereon i min bil inte hade utmärkta kablar. Det stod alltså inte vilken kabel som gick till vad.
Hans tips var att jag skulle dra till Mekonomen och höra om de hade någon adapter, vilket de faktiskt hade! Även om de fick skicka efter en... men det gjorde inget, kunde hämta ut den idag, så det var snabbt jobbat!

De jobbar då bra mycket snabbare än vad min (nåja, min tillfälliga) läkare verkar jobba... var hos henne i onsdags, och har inte fått mitt jävla sjukintyg än.
Jag menar... hur lång tid tar det att skriva ett sånt? Kan då inte ta mer än max 10 minuter, och sen är det ju bara att skicka det...

Jag börjar fundera på hur läkarna och de omkring mig ska kunna hjälpa mig... fast det är inte första gången jag ställer mig den frågan, har haft den frågan på mina läppar i över tio år... och först nu verkar de vara intresserade av att utreda och komma med förslag.
Är det inte lite sent påtänkt? Eller går ni efter principen "Bättre sent än aldrig"? Det verkar då onekligen så, och jag börjar tröttna på detta eviga tuggande, vill bara veta vad fan det är för fel på mig, men jag verkar inte få något svar på den frågan.

Hopplösheten äter på mig, fröken Självförakt skrattar mig i ansiktet och fröken Döden viskar ord i mitt öra, samtidigt som herr Ångest och herr Panik ständigt knackar mig på axlarna.