Är ständigt trött.... sover dåligt igen... men är rätt van... har sovit dåligt ända sedan sexton års ålder... samtidigt som tröttheten är närvarande så kommer herr Ångest och fröken Döden allt oftare på besök... ångesten tar strypgrepp på mig och fröken Döden kommer viskande med sina löften...
Kan inte andas, kan inte ångesten lämna mig ifred, för bara en dag?

Musiken hjälper litegrann, men bara lite... men kan inte lyssna på musik i bilen, jag hatar min jävla stereo som vägrar ta emot mina skivor...

Läkaren sa igår, att jag kommer bli hjälpt och att jag kommer må bättre.
De orden tror jag inte på, jag har hört dem förr, och det enda de gjorde var att ge mig olika piller.

Har ständiga humörsvängningar och hinner inte ens med själv, för det växlar så fort...

I'm just a step away
I'm just a breath away
Losin' my faith today
(Fallin' off the edge today)

Jag vill springa ifrån ångesten, jag vill springa ifrån självhatet och ensamheten, men det går inte, jag springer aldrig tillräckligt fort...
Jag känner mig så liten och så otroligt jävla ensam...

Visst, många som mår dåligt känner sig ensamma, men jag har känt mig ensam sedan jag var 10 år.
Jag duger inte, jag är inte bra nog... ångest, ensamhet, tårar...