Vart kom allt mörker ifrån? Jag orkar ingenting, och tårarna bara rinner, men bara när ingen ser... jag är van vid det, jag vill inte att någon ska se mina tårar, jag känner mig så svag då, och föraktar mig själv ännu mer...

Mörkret omfamnar mig och kommer allt närmare, herr Ångest och fröken Döden viskar i mitt öra, och jag vill bara fly...

Jag vill bara veta vad det är för jävla fel på mig... är det så konstigt egentligen? Då hjälper det för fan inte att knulla min hjärna med piller... Men lyssnar de "allsmäktiga" människorna i vita rockar någonsin på vad jag säger? Enda gången jag varit helt ärlig, så ville den personen sätta LPT på mig...
Annars lyssnar de inte speciellt bra, de bara sitter i sina jävla stolar och hummar och hummar... de verkar tycka att en tyst patient som inte gör annat än att snällt trycka i sig medicinerna utan att säga något, är en bra patient...