Just nu känns det som att jag fan har klippkort inom sjukvården... var till min kurator förra veckan, igår till en läkare (nummer 15...) och imorgon ska jag på röntgen... klockan nio... HURRA! Eller... inte.
Läkaren jag hade igår var i alla fall den bästa jag haft av alla de där 15. (Och det säger en hel del...) Han försökte verkligen förstå, och jag slapp det där jävla skiten jag har märkt av många läkare, nämligen att de vill att mötet ska avklaras så fort som möjligt, de verkar verkligen vilja köra ut en ifrån rummet... helst innan du ens klivit in i det... och då undrar jag, som alltid när jag får sådana läkare, varför i helvete de ens sökte sig till psykvården. Tjänar du verkligen så bra som stafettläkare? Eller vill de försöka sätta rekord? Ungefär som: "Ja, jag hann med 34 patienter idag, hur många hann du med?"
Det är kanske inte så, men ibland undrar jag...