Imorgon var det dags då... jag känner samma fruktan nu, som jag gjorde som trettonåring, då jag låg vaken i sängen i princip hela natten och lyssnade på "Vacker utan spackel".
Varför kan jag ha haft så svårt att sova den natten, kanske ni undrar? Jo, det var då jag skulle försöka sova... dagen efter började jag sjuan.
Nu ska jag förvisso inte börja skolan, utan på en praktik... och skräcken är som stålsparkar i min mage... ångesten skriker i mitt öra och jag vet inte hur jag ska hantera det... hur ska jag lyckas med det?

Jag trodde faktiskt att det skulle bli bättre när jag började högstadiet, men ack så fel jag hade. Jag får lust att hånskratta åt den trettonåriga flicka som faktiskt var jag, som faktiskt trodde att allt skulle bli bättre...