Jaha, ännu en läkare som jag bara känner förakt för. När jag påpekade att jag hade noll förtroende för psyk och läkarna, så var h*n inte sen att försvara min förra läkare, den personen hade ju slutat.
Jaha? Men varför ljög min förre läkare? Det fick jag inget svar på.
Det enda läkaren jag pratade med idag babblade om var KBT och sömnterapi (om jag minns rätt att det kallades så), men jag känner mig jävligt skeptisk, tycker mest det är jävligt mycket snack och jävligt lite verkstad.
HABmöte ska hållas imorgon, det talade min läkare som jag hade idag om, men det visste jag redan.
"Då får du reda på hur det blir och hur de ska göra."
"Det tror jag när jag ser det!" svarade jag med ilska och sorg i rösten.

Jag påpekade även att jag äter Atarax för min sömn (det var därför läkaren började snacka om sömnterapi... som om jag behöver mer jävla snack...) och talade om att den inte hjälper, så frågade h*n på ett sätt som jag tyckte lät rätt hånfullt:
"Varför äter du den då?"
Ja, varför tror du?! Kanske för att jag då eventuellt får lite sömn!
Det sista läkaren kläcker ur sig innan jag går är:
"Ska jag skriva ut mer Atarax åt dig?"
För några minuter sedan verkade jag ju vara en idiot, eftersom jag åt en medicin som inte fungerar, så jag tackade nej, eftersom jag har 1 recept kvar på medicinen...

Jag vill bara gråta, tårarna trillar och jag hatar att jag är så jävla svag, som inte kan slå näven i bordet och skrika ut all min ilska och min frustration...