Jahapp, möte idag alltså, med min handläggare + min jobbcoach. Den sistnämda började tjata om jag ville lägga till 1 dag på praktiken. Visst, jag trivs å ena sidan, men å andra sidan, jag får inte betalt för det... jag känner ingen som skulle jobba 12 timmar/vecka gratis (eller 16, om jag nu lägger till 1 dag). Så... lite... frustrerad... också...

Är även förbannad, trött och mår apa för tillfället. Fick redna på att min remiss från HAB (väntar fortfarande på utredning från dem, har väntat i snart ett helt jävla år på skiten) är uppe på chefsnivå, de håller på och bråkar om skiten fortfarande, om jag ska tillhöra HAB eller psyk. HAB anser att jag är ett "avslutat ärende" och vill bolla tillbaka mig till psyk, medan psyk vill ha mig till HAB.
Vilket innebär att jag hamnar mellan stolarna. Som vanligt.
Vad trevligt det är att må dåligt, jag känner mig verkligen värd enormt mycket. Ungefär lika mycket som smutsen under mina Dr Martens. Jävla as, är det så förbannat svårt att enas?
Ja uppenbarligen, för då måste de ju lägga ner tid och pengar, vilket absolut inte verkar gå.
Så då får jag och alla jag tycker om, lida för det. Det är nog fanemig dags att sätta ner foten, för jag orkar fan inte ha det så här... snart ger jag upp, jag orkar inte resa mig hur många gånger som helst, efter alla jävla käftsmällar.